Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1869, sida 3

svecklingsförmåga, som betinga de psyke Uiska gåtor, som verkligen förekomma sifvet, är ganska knäpphändig: Vi tro e latt han blickat djupt i något mennisko hjerta, utan att hans fruktbara fantasi den yttre verlden finner ett kaos, hvara den på fri hand skapar allehanda under liga gestalter. Karaktersteckningen ä onekligen det svagaste i ,,Psykuiogiska gå tor. Ingen fast; bestämd; intresseväs dande figur, dragen upp med säkra kon turer och utförd med denna illusbriskfinhet i detaljen, som förråder mästaren Öfverallt dimfigurer — väsenlösa skuggor. Kanske är Alf Stjerne den bäst tecknade, och dock är han på sin höjd att i detta hänsesnde jemtöra med dem, som vanligen förekommå i tomäter af andra elle af tredje klassen. Handlingarne ärö offa ytterst svagt motiverade — stundom icke alls. Mord och andra illgerningar utöfvas så ogeneradt, så utan alla vigtigare be vekelsegrunder — ja utan att betingas a någon starkare lidelse. Det är för der ungä vackra Agnes Hochtinton en lik: enkel och obetydlig sak att utsläcka et menniskolif och att döda en fuga — och förf. lemnar oss ingen ledning vid våra försök att förklara, huru denna qvinna kunde förmå sig till sådana handlingar Kanske är det dessa saker, som utgöra psykologiska gåtorMen då kunde ju en annan författare låta sina personer begå de orimligaste, de otänkbaraste säker i verlden och skrifva det, på det gåtlikas räkning: Vi behöfva ej framhålla, till hvilka barocka resultater man skulle komma i det fallet; vi behöfva ej erinra, att författaren till en dikt är skyldig oss sanning i detta ords högre mening. Det är af desto större vigt, att författarens nppmärksamhet fästes härpå, som han obestridligen är i besittning af ovanlig talang, och som han derjemte tycks äga grundligare bildning än de allraflesta personer, som hittills slagit sig på att skrifva romaner för den svenska allmänheten. Hans förmåga att uppgöra en intrig och utföra den i alla detaljer, utan att intresset slappas, är högst sällsynt. Han uppfyller genom denna berättelse de anspråk, den stora allmänheten har på en dylik — han intresserar — han roar — an spänner nyfikenheten — han återför läsaren till den tidigare åldern, då man trodde på vålnader och andra öfvernaturliga väsenden och på deras störande ingrepp i lifvet. Och han imponerar emellanåt genom den filosofiskt-spiritualistiska konversation, som framkallas genom de förmenta spökerierna. Detta intresse, som egnas händelseutvecklingen, är desto märkligare, som intet dylikt kan tillfalla de begge hjeltarna. Den egentliga hutvudpersonen, Astley Cameron, är i sjelfva verket en obetydlig person, hvarken god eller elak, men ett talande exempel på att männens hjertan, såsom förf. uttrycker sig ,,ega förmågan af en oändlig variation af kärlekt. Ett fel är föröfrigt, att intresset splittras mellan den af förmenta spökerier plågade Malkolm Schelting och den mån honom långt aflägsna Astley Cameron, då ingen beröring mellan dem äger rum. De begge herrarnas öden hade lämpligast kunnät skildras i tvenne skilda arbeten, då de kunnat få hvar sin Alt Stjerne till skyddsegel. Nordiska Taslor. Pittoreska utsigter från Sverge, Norge och Danmark. I träsnitt med text. Fjerde bandet, 1:sta och 2:dra häftena. Stockholm. Albert Bonniers förlag 1869. Det bifall, som utgifvandet af detta prisbilliga verk rönt ej blott i Sverge utan ifven i brödraländerna, har föranledt förläggaren att äfven utgifva ett fjerde band. Då derigenom den mindre bemedlade sättes i tillfälle att göra sig begrepp om Skandinaviens märkvärdiga byggnader och sköna trakter och utsigter, vilja vi anbefalla det åt en vidsträckt publik, helst träsnitten i dessa häften ge all anledning att antaga, det ,, Nordiska Taflor ej skola förlora den popularitet, de vunnit. A