Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1869, sida 3

Nya uppfinningar. I England finnes sedan några år tillbaka en förening för luftseglingskonstens befrämjande. Denna konst har hitintills varit och befinner sig ännu i sin barndoms första skede. Tecknet på dess outvecklade tillstånd är ballongen. Det är ballongen man nu vill blifva qvitt. Han har gjort vetenskapen stora tjenster, det är onekligt — med ballongens tillhjelp hafva nutidens physici och meteorologer från Humboldt till Glaisher och Flammarion kunnat stiga öfver molnen till en höjd, som öfverträffar Mont Blancs, och under sådane resor göra värdefulla iakttagelser i afseende på luftströmmarne, värme-, fuktighetsoch elektricitetsförhållandena samt lufttrycket. Men ballongen med den stora yta han erbjuder vinden gör luftseglaren till en slaf af denne. Man kan aldrig hoppas att styra luftskeppet bidevind eller mot vinden, man kan än mindre fastställa ett bestämdt mål för färden, sålänge man är beroende af ballongen. Med andra ord: luftseglingen kan icke blifva ett kommunikationsmedel i stort, kan icke öppna en ny 2era för menniskoslägtet, innan ballongen lemnat plats för en mer ändamålsenlig inrättning, för en drifkraft, som på samma gång motväger tyngdkraften och beregrar motståndet af det medium, i hvilket seglaren rör sig. Skall denna drifkraft blifva funnen? Skall det menskliga skarpsinnet någonsin lösa detta svåra, men oändligt lockande problem? Nutidens mathematici, naturforskare och ingeniörer anse saken icke omöjlig. Vi se dagligen för våra ögon problemet löst, väl ej af menniskan, men af det allvisa förnuftet i naturen. Hvarje fågel, som ,lyfter sig på lätta vingar är ett bevis derpå. Frågan är att åstadkomma en mekanism, som tjenstgör såsom denna organism,