Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1869, sida 2

ar i; och ju närmare det led mot sistnämnde id, desto mera växte antalet af ,inbjudne och underrättade personer, som strömmade till slottsapellet. Kl. half 4 hade alla de ,underrättade.,, d. v. 8. vögre embetemän, s. d. riksdagsmän, bankooch iksgåldsfullmäktige, kommendörer, ledamöter at kademier och lärda samfund samt tjenstemän i kanslierna intagit sina platser. En fjerdedels timma derefter voro alla änbjudne, nemligen statsråderne, serafimerriddare, hofvens tjenstgörande damer i högre funktioner samt statstådernes och serafimerriddarnes fruar placerade. De vid hofvet presenterade damer hade plats på läktare till höger i kapellet (från altaret räknadt). Sist infunno sig medlemmarne af diplomatiska kåren, fulltaligt, med sina damer, och togo plats på en läktare till venster i kapellet. Man såg bland dem äfven preussiske ministern baron von Richthofen, nyss återkommen från en resa tili kontinenten.. Danske ministern i Stockholm och hans fru grofvinna togo plats nere i kyrkan, den förre helt nära konungarnes, den sednare lika nära de kungliga damernas plats. Kyrkan erbjöd nu en bokstafligen glänsande anblick. Nästan alla herrar voro i uniformer med guld och silfver. Bland dessa lyste starkast de danska röda uniformerna. På diplomatiska kårens läktare hade man en rik profkarta af hvad utlandet erbjuder i samma väg; der förefanns mycket mera guld än på de svenska jemnförelsevis tarfliga uniformerna. Många damer på denna läktare öfverraskade sina svenska vis-å-vis med drägter från förra århundradet, än af storrosigt siden, än af sammet i pråliga färger. — De svenska damerna voro i hvitt siden eller moirge antique. — Under samlingstiden hade hertigarne af Östergötland och Dalarne samt prins Waldemar fört brudgummen till konung Karl, hos hvilken konung Christian med storfursten WIadimir och prins Hang förut infunnit sig. — Drottning Lovisa beledsagade bruden till drottningen af Danmark, hos hvilken de båda svenska hertiginnorna samt prinsessan Thyra befunno sig. Drottningarne påsatte bruden den enkla myrtenkronan, omgikven af diamanter. Dererter anträddes, kl. 4, processionen genom ordenssalarna och rikssalen till södra hvalfvet samt uppför trappan till kapellet, under det att 1:sta gardets musikkår i det vestra och andra gardets musikkår i det södra spelade den stora marschen ur Thorkel Knutsson. Då marschen uppspelades uppstego alla de i kapellet församlade från sina platser och blefvo stående till dess att de kungliga personerna hade kommit in i kyrkan och intagit sina platser. Konungarne förde brudgummen mellan sig till hans plats framför den med silfvertyg täckta brudstolen, och drottningarne likaledes bruden till hennes plats till venster om brudgummen. Derefter intog konungen sin ,tron, som det kallas i ceremonielet, men hvilket ej var annat än en förgylld fåtölj. Till höger om honom sutto konung Christian, storfursten Wladimir och prins Waldemar; till venster hertigarne Oscar och August samt prins Hans. Drottningen tog plats på en liknande fåtölj midt emot sin make. Till höger om henne sutto drottningen af Danmark och prinsessan Thyra; till venster hertiginnorna Sofia och Therese. De voro alla klädda i hvitt; drottningen af Danmark bar öfver sin robe en gul genomskinlig tunique; hertiginnan Sofias klädning var rikt monterad med blommor. På båda sidor om brudparet uppställde sig i linie brudtärnorna, lika antal på hvarje sida, och deras marskalkar bakom dem. Tärnorna voro klädda i hvit moire antique med röda kamellier i håret, somliga med blå-gula, andra med röd-hvita banddekorationer. Marskalkarna buro sina resp. uniformer. Vid konungens inträde i kapellet uppspelades den af hr Söderman komponerade marschen, hvarmed fortfors tills alla intagit sina platser. Derefter sjöngos från orgelläktaren 2:dra och 3:dje verserna af psalmen n:o 335: ,Blifve många, blifve lugna deras oåtskiljda år etc. Erkebiskopen, klädd i den från medeltiden bibehållna biskopsornaten, stod framför altaret. Till höger om honom stod pastor primarius d:r Fallenius, till venster öfverhofpredikanten kyrkoherden Morn; de assisterades af hofpredikanterna Björnström och Påhlman. Erkebiskopen började nu uppläsningen af ett tal, som enligt ceremonielet. skulle vara ,,kort, men som upptog en halt timma. Erkebiskopen slutade ändtligen med anrop om brudparets lycka. Brudparet som under predikan suttit på stolar framför brudstolen uppsteg nu och trädde fram till denna. Erkebiskopen framträdde likaledes dit från det med en ofantlig rikedom af callaer och kamellier prydda altaret. Han framställde först till brudgummen, sedan till bruden de öfliga frågorna, och båda besvarade dem med ett nästan ohörbart ja. Vigselformuläret förestafvades mycket lågt och upprepades lika sakta. Prinsessan kunde icke utan den största möda framstamma sitt mottagande af ringen, hvilken kronprinsen satte på ringfingret å hennes högra hand, enligt det danska bruket. Derefter knäföllo brud och brudgum på de med silfvertyg klädda pallarne och åhörde akten, som förrättades enligt ritualen, till någon del af öfverhofpredikanten Moren, men hufrvudsakligen af erkebiskopen. Efter välsignelsen förde brudgummen sin brud fram till konung Christian, som med rörande ömhet kysste henne på båda kinderna och sedan på lika sätt lyckönskade sin son. Kronprinsen förde vidare prinsessan fram till konung Carl, af hvilken hon med innerlighet och liksom hemtande styrka mottog faderskyssen. Med samma hjertlighet mottogs paret af danska drottningen och af drottning Lovisa, som kysste sin dotter på munnen. Drottning Lovisa hade under sednare delen af akten varit ytterligt upprörd; den danska drottningen hade icke haft lika djup anledning att vara det, men äfven henne syntes det kosta ansträngning att hejda tårarne; och hertiginnan Sofia måste ännu länge efter aktens slut med texten till kantaten skymma de tårar som störtade från hennes ögon. Efter att ha mottagit de för hela församlingen rörande lyckönskningarne af fäder och mödrar, återvände brudparet till sin plats och mottog der lyckönskningar och omfamningar af sina öfriga i kapellet varande anförvandter. Sjelfva vigselakten slutade kl. 5 och lyckönskningarne 5 minuter derefter. I samma stund för——AAAA —s— — dat mad mig am Söäöndar Ach IT TEAan