Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1869, sida 2

Kronprinsen Frederiks och prinsessan Lovisas förmälning. Vi återgifva härom följande lifliga sramställning i D. N:r af Thorsdagsmorgonen, med ett och annat kompletterande tillägg ur Dagbladet. Strålande och klar uppgick solen öfver prinsessan Lovisas och kronprinsen Frederiks bröllopsdag, och redan i god tid på morgonen kunde man se att det var en ovanlig, en festlig dag, som randades: högtidsklädda skaror började draga fram genom gatorna; arbetare, lakejer skyndade fram och åter öfver Norrbro med brädskande steg, fartygen klädde sig i högtidsskrud, och från ett och annat hus började en flagga uthängas. På Strömmen lågo ovanliga gäster: monitorn John Ericsson, pansarbåtarne Garmer och Sköld, ångkanonbåtarne Alfhild, Astrid, Aslög, Motala, Svensksund och Sigrid samt chefsfartyget Kare, alla, till och med monitoren och pansarbåtarna, klädda i högtidsskrud. I Strömparterren hade under nattens stillhet skjutit upp en rad af standarer med nordiska vimplar på ömse sidor om kanalen, förutom flera flaggstänger, från hvilka de tre rikenas flaggor lustigt svajade för vinden. Hvart man såg märkte man, som sagdt, att Mälaredrottningen prydde sig till en glädjens fest. Kring slottet sqvallrade de riksbekanta ,,blå och gula skynkena om att stor toilett pågick. Lakejer och vakthafvande sprungo hufvudyra om hvarandra; vagnar och ordonnanser, njäkna, kockar, pigor och kökspojkar ien brokig blandning. En och annan uniform började småningom ankomma; alla gingo med brådskande steg och en uppsyn, som bådade vigtiga tilldragelser. Under förmiddagens lopp blefvo skarorna på gatorna allt talrikare och tätare; man började samlas kring konungaborgen, för att tili en början få kasta en blick på dagens hjeltinna, den kungliga bruden, som ock, jemte sin moder, inkom kl. 142 från Ulriksdal, i enkla hvita toiletter och utan svit. Så småningom iylldes Norrbro, Gustaf Adolfs torg, Slottsbacken, Lejonbacken, Logårdskajen 0. s. v. med en i spänd väntan försatt menniskomassa, som der tålmodigt qvarstod hela eftermiddagen i afvaktan på attonens festtåg och för att se på hvarandra och de festligt prydda husen. Men man hade ock under tiden att fägna sig åt åsynen af alla dem, som, bjudna eller icke bjudna, begåfvo sig upp till slottet för att åse den högtidliga akt, som nu skulle försiggå; och det var en syn, som kunde fängsla: ungdom och skönhet, eleganta och luftiga toiletter, brokiga och olikartade uniformer, glittrande ordnar, granna band och svajande plymer, för att nu icke tala om de blygsamma svarta frackarna och hvita halsdukarna -— mörka chatteringar på guldgrund. Det vackraste skådespelet erbjöd dock Skeppsbron och Strömmen för dem, som hade mod och rum att från tegelhögarne framför Gustaf III:s staty taga en öfverblick öfver scenen. Det var en vy, sådan man sällan får skåda: en på samma gång tjusande och brokig tafla, det grannaste och festligaste parti af det hela, som referenten lyckades uppfånga; och den anspråkslösa platsen på dessa tegelstenshögar var, relativt taget, ej att förlikna vid dem, som för 30 å 40 rdr utpränglades åt en och annan nyfiken, som, snart sagdt, till hvad pris som helst skulle vara med inom Slottet. Alla hit i går anknmmande ångfartyg och bantåg voro fullpackade med resande; från flera ställen gjordes extra-turer. Bå t. ex. från Strengnäs (för 25 öre) och från Norrköping, derifrån omkring 250 personer ankommo med ångfartygen Telegrafen och Norden. Det sistnämnda, som hade Norrköpings frivilliga skarpskyttekårs musik ombord, medförde medlemmar af Norrköpings arbetareförening. Hvarje vinkel och vrå af hotellerna äro också upptagna, att icke tala om alla enskilda rum, som under festdagarne uthyras. Antalet resande torde med säkerhet kunna uppskattas till minst 20å 25,000 personer, och bland dem äro en mängd utlänningar af alla möjliga nationer: fransmän, danskar, tyskar, engelsmän, ryssar, amerikanare 0. s. v. rigselakten i slottskapellet. Frän klockan nära 3 till half 4 e. m. rullade vagn efter vagn mot slottet med damer eller herD et f l1ltiTcöee