— Af musik, sade han, målning och poesi vet jag ingen sådan vältalig tolk, som George Sand. Hon ensam har i dessa dagar gjort artistens lif, bekymmer och belöningar rättvisa. Hon ensam har genomträngt hemligheterna af hans inre verld, drifvit honom till ädlare ändamål och ställt honom i hans sanna ljus inför andras ögon. Ni har läst Adriani? Marguerite skakade på hufvudet. — Då skall jag låna er den. Det är en bok, som måste blifva omtyckt af alla, som älska vacker musik. — O, tack! sade Marguerite ifrigt. — Ar Adriani en engelsk roman? Mr Hamel såg förvånad ut och likväl tycktes hennes barnslighet behaga honom. — Nej, svarade han enkelt. — George Sand är er egen landsmaninna. Hvarföre rågar ni? Skulle ni vägrat läsa den, m den varit engelsk? — Nej, men då skulle jag varit tvunzen att läsa den tillsammans med madenoiselle, svarade Marguerite skrattande. — Hvilken mademoiselle? — Hon är mitt engelska sällskap. Hon ar ett namn, som icke kan uttalas, och i kalla henne mademoiselle. — Och ni läser romaner tillsammans 1ed henne? — Ja, monsieur, engelska romaner och agelsk poesi. För närvarande läsa vi everil of the Peak, men den är mycket ng och ibland mycket tråkig. Dessutom bryta vi så ofta.