Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1869, sida 1

Från Norge. (Forresp. till Handelstidningen.) Kristiania den 26 Juli 1869. Man har jemfört utvandringen här ifrån andet med vårfloden, hvilken infinner sig å bestämd tid hvarje år. För i år, heer det, är utvandringsströmmen nu i det värmaste afstannad; den har också varit lubbelt så stark som under något år före 1866, i det utvandrarnes antal uppgått ill omkring 22,000 personer, medan unler de tre föregående åren cirka 14,000 ndivider emigrerade årligen. Detta utgör sn menniskomassa, motsvarande invånaremtalet i 20 af Norges mindsta städer, hvilka således allesamman skulle ba varit fullkomligt folktoma, ifall utvandringen blott ett enda år uteslutande egt rum från lessa städer, i stället för från bygderna rundtomkring i landet. En liknande anmärkning kunde äfven göras i afseende på mångfaldiga socknar. Jag skall här nedan framställa några anmärkningar beträffande emigrationen härifrån landet, hvilken äfven för Sverige synes bli en af de största saker, som tränga sig fram på dagordningen. Utvandringen tyckes nemligen från begge länderna vara i ett betänkligt tilltagande och ännu ej hatva nått sin höjdpunkt. Då utvandringen var i sin början, kunde knappt något emigrantfartyg lyfta ankar, utan att platsens offentliga organ uttalade ett förmanande afskedsord och i starka uttryck beklagade de dårar, som lättsinnigt ville lemna sitt fädernesland, för att pröfva lyckan i Amerikas urskogar; skeppsförarne betecknades understundom som ett slags , Seelenverkäufer, och det amerikanska statssamfundets stora brister framhöllos i jemförelse med det herrliga tillstånd, hvari vårt eget land befinner sig! På den tiden herrskade således intet tvifvel om, att emigrationen både för utvandrarne och för landet var en olycka. Efterhand har det dock gått ur bruk att ledsaga emigrantfartygen med beklaganden och medömkan, och i stället ha emigranterna sjelfva fattat ordet och taga nu afsked med kraftiga hurrarop från fartyget, undanbedjande sig all medömkan Patrioter och statsekonomer äro ännu midt uppe i den väckta diskussionen, huruvida utvandringen är skadlig för landet och derför bör motarbetas, eller om den såsom en afledare för öfverbefolkning och fattigdom, icke snarare är nyttig. Verk. ligen egnade att framkalla betänklighete: äro följande korta statistiska uppgifter Innevarande år inberäknadt ha inalles se dan år 1835, då emigrationen börjades nära 200,000 norrmän utvandrat till Ame rika, och antalet hotar nu att uppgå til mindst 20,000 om året, emedan det m knappast finnes en familj här hemma, son icke har slägtingar eller vänner på andr: sidan hafvet, hvilka ditlocka de hemma