Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1869, sida 3

. (Insändt.) Pensionsförening för Minuthandlare. Vår tid är ,,associationernas, säger man, och detta med rätta. Man associerar sig till ,,hemliga sällskaper, der naturligtvis heia verlden skall vara okunnig om hvad man tar sig till, men man associerar sig äfven till sällskaper och föreningar, hvilka, utan att söka offentligheten, dock genom sin ,filantropiska karakter ha till syftemål det — offentliga bästa. Bland föreningar af detta senare slag framstår den nybildade , Pensionsföreningen förs handelsbokhållare och handelsresande som ett vackert och värdigt exempel på huru man i vår tid, de så ofta förkättrade lyxens och öfverflödets dagar, tänker på framtiden för dem, som möjligen drabbas af — behofvet. Heder åt dem, hvilka utan fruktan för ett ,,fiasco, tagit första steget i en så ädel sak! Deras namn skola helt säkert minnas och välsignas af många. Exemplet manar till efterföljd och jag går oförbehållsamt och rakt till målet samt föreslår, att ,Minuthandlarne, som kanske mest af alla äro underkastade det merkantila lifvets vexlingar, måtte associera sig och bilda em pensionsförening på så bred basis som möjligt, så att alla, tillhörande denna samhällsklass må bli i tillfälle att medelst ett årligt bidrag, taget af tillfällets öfverflöd, betrygga sin egen ålderdom och de sinas framtid mot bristen och behofvet, derest dessa vore en följd af olyckan och motgångar. Det finnes väl knappast någon lott tyngre och hårdare än den att falla andra till last, att lefva på andra; att söka förebygga det torde derföre endast vara att uppfylla sin pligt mot både sig sjelf och sina medmenniskor. Jag tror för öfrigt att ingens ställning är så oviss och osäker som köpmannens, synnerligen den mindres eller s. k. minuthandlarens, ty han är mest af alla beroende af ,tur och otur. Hvad han eger i dag, kan han icke vara fullt säker på att ega i morgon. Derföre borde ingen vara mera angelägen än han att göra sin egen och de sinas framtida existens så litet som möjligt beroende af den oftast så förrädiska lyckan och medgången; och ingen lär väl vilja bestrida att det billigaste och enklaste sättet härför vore en ,,pensionsförening ställd på säker grund och rimliga vilkor, der endast den verkligt behöfvande ledamoten efter ett visst antal år erhölle ett understöd, en ,,pension, lämpad efter de afifter han erlagt. Alla kommentarier äro härvidag öfverflödiga, ty saken talar tydligt och klart för sig sjelf. Ins. anser att ,minuthandelsköpmännen, genom sitt betydliga antal, lätt nog skulle kunna bringa en dylik förening till stånd och stadga, blott intresset derför blefve allmänt. Men härtill fordras att några ansedda och driftiga män — sådane saknas icke bland Göteborgs minuthandlande — trädde i spetsen och till en början föranstaltade ett sammanträde, der saken kunde underkastas en offentlig diskussion. Ins. tror sig kunna försäkra, att ett sådant) sammanträde icke skulle komma att sakna deltagare. Må derföre vi ,,minuthandlare röra litet på oss och genom ett enigt beaktande af föreliggande fråga visa att det finnes ,lifaktighet äfven hos oss,Handelsbokbållarnes och handelsresandes pensionsförening var det första steget i denna riktning; det har, som man vet, redan krönts med hoppgifvande framgång; måtte nu pensionsföreningen för ,minuthandlare bli det andra! Minuthandlare.