Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1869, sida 2

vis åsigt om den engelska karakteren. Framför allt kan han icke glömma, att han talar i närvaron af två engelska damer, hvaraf den ena är hans värdinna och den andra hennes gäst Mr Deligny kastade en hastig, ljungande blick på mr Hamel, som leende, artigt och spotskt fortsatte sin middag. — I sanning, sir, sade han, — ni gör er ett ofantligt besvär med att åtaga er mitt försvar! Sedan tillade han, vändande sig till madame Vaudon: — Jag måste anhålla om er förlåtelse, min goda värdinna, men det är icke mitt fel, att ert uttal är så felfritt och er franska så korrekt, att det kan bedraga den skarpsinnigaste. Madame Vaudon smålog tvunget och bytte om samtalsämne. — Ni smickrar mig, sade hon, — ju mera kompetent kritikern är, desto mera värdt är hans beröm. Men å propos kritik, hvilken utomordentlig artikel vi hafva öfver H.s poemer i sista numret af Revue des Deux Mondes. Ett eget leende öfverflög mr Delignys ansigte. — Jag känner artikeln, sade han vårdslöst, — och jag instämmer deri af hela mitt bjerta. Denne unge man har, inom utrymmet af en enda volym, förvärfvat sig ett rykte, till och med större än Lamartines och Victor Hugos. Mr Hamel skakade på hufvudet. — Akta er, sade han. — Det är stora namn ni åberopar. — Icke utan skäl, inföll mr Deligny skarpt. — Att förneka poetisk förtjenst är tidens atheism, och det är tid att vi lära uppskatta det värdefulla vid första