Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1869, sida 2

Göteborg den 28 Juli. Ett krictlig äkta förbund är i dag ingånget mellan enda dottren af Konung Carl XV och hans gemål samt Danmarks thronföljare. Det furstliga bröllopöt, som varit inledt med mångahanda festligheter, har i dag firats med iakttagande at alla de ceremonier och all den etikett, som tillhört de furstliga hofven sedan århundraden tillbaka och hvilka anses, från Vissa håll, utgöra ett väsentligt, om icke nödvändigt moment i monarkiens väsen. Det är då icke att undra öfver, att de noga iakttagas vid ett tillfälle som detta, äfven af ett hof, som ansetts vara så främmande för etikettens fordringar som det svenska. Konung Carl XV har i denna förmälning vunnit uppfyllelsen af en älsklingstanke, som länge legat honom om hjertat, och så bör det vara honom en stor glädje, att de politiska intressena kunnat få förenas med de personliga, att hän på samma gång fått lägga sin älskliga och kära dotters hand i ex ung mans, hvars oförderfvade seder och milda karakter utgörå en borgen för det unga fursteparets lycka. Svenska folket deltager gerna i denna kungahusets enskilta fröjd och för Danmarks folk ligger i den ingångia förbindelsen den särskilta betydelsen, att det ser i den unga furstinnan den blifvande modren för en ny dansk konung. Det ligger i framtidens dunkla sköte, Forwida äfven Sverige kan komma att häraf beröras, men antagligt är, att denna tanke icke varit främmande för en och annan af dem, som mest verkat för den lyckliga föreningen. Konung Carl har härmed tillika inträdt i frändskapsförhållanden till de ryska och engelska furstehusen, varande sålunda genom ej blott vänskapens, utan ock slägtskapens och svågerskapets band förbunden med de flesta af Europas regentfamiljer. Så upplefva vi ock nu det ovanliga skådespelet af en dansk konung och en rysk furste såsom gäster i Sveriges kungaborg. Sådana förbindelser beröra visserligen folken numera mindre än fordom, hvilket är lyckligt nog, då svågerskapet icke hindrat furstarne att mot hvarandra begå de svåraste våldsamheter — särskildt har Sverige deraf haft en bitter erfarenhet — men det kan likväl ej förnekas, att ju åtskilligt tillfälligt missförstånd kan dermed bättre utjemnas än eljest. Den fara, som möjligen kan ligga i en solidaritet mellan thronernas innehafvare gentemot folkfriheten, uppväges af det goda förstånd, hvari dock många furstar väl alltid skola befinna sig till sina folk. Hvad Nordens folk angår, innebär det nu knutna bandet blott en besegling af den vänskap, som inträdt mellan nationerna sjelfva och hvil