Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1869, sida 1

Han stannade ett ögonblick på tröskeln och öfverskådade rummet i en omfattande blick. Vacker och imponerande i predikantens missklädande drägt, var han långt vackrare och mera imponerande, klädd såsom en privat gentleman. Hans rock, med dess breda uppslag af moir6, hans svarta sammetsväst, endast hopfäst med tre små knappar, infattade med briljanter, hans fina urkedja, med dess vidhängande mängd af utsökta småsaker, allt utvisade en ovanligt kostbar och prunkande smak. Den saknade denna enkelhet, som bäst passar en gentleman; likväl fanns det någonting kungligt i mannens utseende och hållning, som berättigade elegansen i hans klädsel och fråntog den hvarje spår af sprättighet. Hans röst, välljudande och beherrskad, sjelfva hans sätt att uppbära hufvudet och gå öfver ett rum voro sådana, som kunde hafva karakteriserat en ambassadör eller en statsminister. Han steg fram med denna fullkomliga otvungenhet, som stämplar sällskapsmannen, och madame Vaudon gick honom till mötes på halfva vägen. — Jag märker, monsieur, sade hon, vid slutet af någon-kort kompliment, — att ni, med edra andra fullkomligheter, äfven förenar punktlighetens dygd. Mr Hamel bugade sig. — Det finnes, madame, sade han, — enligt min åsigt, två tillfällen, hvarvid ingen man med uppfostran förtjenar förlåtelse för brist på punktlighet. — Och de äro — — En middag och ett rendez-vous. — Han kunde framställt ett exempel, mera passande för hans drägt, mumlade kritikern.