Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1869, sida 1

Adele tog ingen del i en värdinnas pligter, utan stod och talade med Marguerite i ett aflägset fönster. Efter en stund kom madame Vaudon bort och satte sig bredvid mig. — be sista sem eller tio minuterna före middagen, sade hon, — äro de mest frestande ögonblicken i en värdinnas lif. Äsynen af alla dessa hungriga menniskor gör att man känner sig som en social Van Amburg. Om någonting händelsevis fördröjer middagsklockan blir ställningen äfventyrlig. — I hvilket fall som helst, sade jag, — tyckes ni hålla edra gäster under kontroll. — Derföre att jag förmår dem att roa hvarandra. Men, vänta, jag måste säga er hvilka som äro här, ty ni är ju en fremling i landet. — Jag skulle gerna vilja veta den der gamla damens historia, sade jag ifrigt. — Den är sorglig och besynnerlig. Hon är en af de få, som undsluppo guillounen under skräckperioden. Hennes far, hennes två bröder och hennes man dogo alla på schavotten, under det hon, glömd i sitt fängelse, frigafs tillika med de öfriga misstänkta efter Robespierres fall. — Och denne bleke man, med den breda pannan och hånfulle munnen? — Är monsieur Deligny, en författare, en resencent, en samlare af målningar och egaren till en förtjusande villa, kallad Les Peupliers, omkring en half mil från Chålons. Han talar nu med baron von Steinberg, en yngling af god familj och mycket bildad. Han är musikalisk, filosofisk och artistisk. Han har fuskat i några af vetenskapens högre grenar, skrifvit