Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1869, sida 3

NCLJOCTC. ————— —ö— Å 3 — Rättegängsoch Polissaker. Rådhusrätten. Ånyfartyget Carlsunds pågrundslotning. Til rådhusrättens första afdelning ingafs i går at be fälhafvaren å ångfartyget ,,Carlsund, kapten E J. Smitt, sjöförklaring öfver fartygets resa frår Stettin Söndagen den 18 dennes hit till staden ocl öfver afresan härifrån Onsdagen den 21 denne; med Kristiania såsom destinationsort. Såsom föru sär omnämndt, afbröts fartygets resa genom at detsamma stötte på grund i närheten af Winga under förhållanden, som med fullt fog föranledde santagandet, att försumlighet och vårdslöshet vålla det inträffade missödet, ty då fartyget stötte på var solen kort förut nedgången och således ful dager rådande. Vinden var äfven gynnsam, ty en nästan fullkomlig stiltje herrskade hela dagen och farvattnet der fartyget befann sig borde äfven vara så fullständigt bekant för vederbörande, at om ock ej någon boj eller märke utmärkte det påstötta grundet, detsammas läge dock bordt vara kändt. Den inlemnade sjöförklaringen innehåller soljande: ,,Onsdagen den 21 dennes kl. 8,40 afgick ångf. Carlsund, med antagne lotsen Ericsson vid rodret och undertecknad å kommandobryggan. Då vädret var klart och stillt, beslöts att gå till sjös farleden norr om Winga, men som jag endast en gång sjelf gått den vägen, och således ej kunde vara säker, tillfrågades lotsen om han kände farleden, hvartill han svarade ,ja, samt att han många gånger, med den jakt han förut fört, gått samma väg. Således kunde ej något tvifvel hos mig uppstå, utan ansåg jag mig, etter de rekommendationer lotsen hade, samt den säkerhet, hvarmed jag förut funnit honom lotsa fartyget i farvatten norr om Winga, med fullkomlig trygghet kunna öfverlemna fartyget åt hans ledning, samt lära mig de af mig förut okända farvattnen. Norr om Buskär frågade jag honom, om han ej styrde för mycket sydvart eller för nära Ekskärsflacket, men då han förklarade, att der ej fanns något för oss farligt grund och sjökortet utvisar 18 å 27 fots djup, uppmanade jag endast lotsen, att ej onödigtvis gå för nära grunden. Straxt derpå, eller kl. 9,55, törnade fartyget på Limbådan, utan att jag förmärkte det lotsen, i anledning af vårt samtal, ändrat kursen. Hade Limbådan, som ligger nästan midt i farvattnet, och på det grundaste stället endast har högst tre fots vatten, varit, som sig bordt, försedt med boj eller märke, hade olyckan aldrig händt. Samma ögonblick fartyget törnade, kommenderades stopp och back, hvilket straxt verkställdes, men utan resultat; derefter signalerades med skott, raketer, hvisselpipa och flagg efter båtar, äfvenledes utan resultat; sjöbottnen undersöktes och visade sig att fartyget stod något akter om midskepps, med grund om styrbord, men djupare vatten om babord samt för och akter, med sannolikhet för att få fartyget af grund genom att vrida fören babord hän, samt lyfta aktern genom lämpning af lasten för öfver, hvarmed arbetades hela natten, äfvensom 2 ankare fördes ut kranbalksvis om babord. Styrman Gyllenspetz samt en man sändes med lilla båten till Winga för att hemta lotsar och båtar till lossning. Sedan i törsalongen blifvit lagda 258 toppar socker, på backen cirka 70 tunnor hvete och en mängd varor i förrummet, tagne från akterrummet, samt en båt sänd till Göteborg för att hemta hjelp, hivades på ankarne med maskinen i full gång föröfver, hvarvid fartyget vred sig babord med tören, men ankaret kom hem; cirka kl. 5 kom , Kronpridsesse Louise samt några fiskarebåtar. Sedan till ,,Kronpr. Louise blifvit förd en grof ny kabel, från babords bog, försökte den 2:ne gånger rycka fartyget af grund, men kabeln sprang och då den ej hade tid att fortsätta försöken, sändes alla passagerarne med effekter der ombord, hvarefter den fortsatte sin resa till Norge. Då jag nu märkte att större kraft fordrades, började jag lossa lasten i ångbåten ,,Fursten samt utförde åter babords ankare med under tiden ankomne ångslupen ,, Ragnar och hivades styft; cirka kl. 7 kom ångaren Lidköping, med galeasen Norma på släp, som intog den öfriga lasten, jemte nästan allt löst och tungt från fartyget; under tiden gjordes åtskilliga försök att rycka fartyget af grund såväl förifrån som akterifrån al ångf. Lidköping, Ragnar och en s hästars ångslup från Lindholmen. C:a kl. 4 e. m. ankom ängf. Byelfven. Sedan fartyget blifvit i möjligaste mått lättadt, samt vattnet i ena pannan utsläppt, börjades kl. 5 återigen försöken af ångarne Byelfven och Lidköping, att rycka fartyget af grund) hvilket lyckades, sedan båda fartygen kl. half 6 förenade sina krafter på babords bog. Båda fartygen började derefter bogsera Carlsund, ångslupen Blixten ,galeasen Norma samt ångslupen Fursten, och skedde ankomsten till Lindholmen med egen maskin kl. 7 e. m. Med kraft af ofvanstående förklarar jag härmed, att jag till fartygets olycka är oskyldig, och ligger orsaken, dels i den bristande utprickningen af inseglingen, dels hos lotsen, som åtagit sig, då han ej varit tillräckligt känd. För öfrigt hafva både jag och min besättning gjort allt hvad på oss ankommit, så väl under-som efter olyckan, för att bevara fartyg och last. E. J. Smitt. al Etter det denna sjöförklaring blifvit uppläst, beedigades densamma af hela fartygets besättning, omkring 13 personer, hvilka hvar för sig fingo afgitva särskild berättelse om förhållandena vid grundstötningen. De flesta hade dock icke nägra sådana upplysningar att lemna, att man deraf kunde tå visshet om hvems felet till påstötningen egentligen varit. Den i sjöförklaringen omnämnde lotsen, Ericsson, vägrade åter att gå den fordrade eden, då, enligt hans uppgift, förhållandet icke varit så, som kaptenen i berättelsen uppgifvit. Ericsson hade nemligen afvetat, att grundet fanns, och derför afstyrkt kaptenen att gå med fartyget norr om Vinga, samt dessutom tillagt, att denna passage i alla händelser icke borde väljas. Kapten Smitt bade dock befallt honom att gå den vägen, och det var först sedan denna befallning återupprepats, som han styrde fartyget norr om Vinga. . Då rådhusrätten, som blott hade att taga befattniog med den ingifna sjöförklaringen, icke kunde ingå i någon yv i ö et,