Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1869, sida 2

icke för något pris i verlden skulle vågat mig nära det vid midnatten. — Säkert, sade jag, — är det en spökhistoria förenad dermed! — Jag tror, att det är någon saga derom gängse i grannskapet, svarade mr Charles, — ehuru jagk nappast vet hvad det är. Ni måste fråga madame Pichat derom. Hon skall berätta er, att man hör ljudet af vagnsbjul och släpande fotsteg och andra rysligheter, lika lämpliga. Men om jag skall föra er genom den andra delen af huset, få vi icke dröja längre här. Således gingo vi åter ned, efter att hafva kastat en sista blick omkring oss. Nu öppnade mr Charles en dörr af ett modernt utseende, förde oss genom en korridor in i ett litet paneladt rum och underrättade oss, att vi nu voro i den del af byggnaden, som förskref sig från Ludvid XIV:s regering. Härifrån gingo vi igenom långa sviter af rum, hvaraf alla varit stängda de sista tolt eller femton åren. Några voro alldeles omöblerade Andra innehöllo en mängd stolar, klädda med hvita öfverdrag, och ljuskronor, likaledes öfverklädda. Alla voro panelade förgyllda och rikt prydda med ärabesker i renaissance-stil. Mottagningsrum, spelrum, musikrum, boudoirer, sängkamrar toiletterum och förmak följde efter hvarTandra i oändlig rad. Det var som at göra en tur kring ett litet Versailles. UMLvriken skada att platsen är öfver ssifven! utropade Marguerite. — Jag skulle tycka om att se huset upplyst, höra mu sik i hvarje förmak och veta hyarje sof rum upptaget af en gäst. (bu skall fylla huset så fullt du be