Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1869, sida 2

Göteborg den 26 Juli. Ben störa politiska händelsen för dagen ir den lyckliga utgången af den irländska kyrkobillen i Englands parlament. , Sedan öfverhuset förut visat sig icke wilja ingå på regeringens förslag i ämnet och underhuset likväl bibehöll sin en gång fattade position, berodde det på om lorderne, när frågan till dem återkom, skulle gifva med sig. Men oaktadt den stora agitationen i landet, skedde detta icke, och sakerna voro nu ställda på den spets, att deras lösning syntes skola framkalla en allvarsam brytning i Englands parlamentariska författning. Öfverhusets redan vacklande ställning skulle, antog man, näppeligen kunna motstå den påtryckning, som nu måste följa från de törenade krafterna af regeringen och underhuset, då dessa här stödde sig på den öfvervägande och mest upplysta delen af nationen. inder detta sakernas läge öfrerraskades man af ett telegrafiskt meddelande derom, att lorderne antagit ett bemedlingsförslag, hvarpå regeringen ingått, och i dag erfar man, det äfven underhuset bifallit detta amendement. Alltså är enigheten återställd och frågan afgjord: Man har varit ganska nyfiken att få lära känna innehållet af detta förmedlingsförslag, då man icke gerna kunde tro att regeringen skulle vara benägen för några eftergifter af betydenhet. Detta visar sig också nu hafva varit fallet. Lordernas amendement är i sjelfva verket icke betydelsefullare, än att det kan sägas hafva varit blott en utväg att bevara skenet, så att de höga herrarne icke skulle synas hafva gifvit vika för påtryckningen, utan kunna ännu bibehålla ett visst sken af sjeltständighet. Det hufvudsakliga är vunnet, eller att den engelska biskopskyrkan upphört att vara statskyrka i ett katolskt land. Ty i detta orimliga läge har ställningen på Irland befunnit sig under Englands öfvervälde. Det talades nyligen om Rysslands sednaste åtgärder med katolska kyrkan i Polen, och det anfördes, att något motstycke dertill hade man väl ännu alldrig skådat. Att en i ett land rådande statskyrka förtrycker och förföljer minoriteter af oliktänkande, det är en vanlig sak, och ingen kyrka har i detta fall öfverträffat den romersk-katolska. Men alldrig hade man lväl förr sett, att en kyrka utifrån, som endast har ett fåtal bekännare inom lan det, förföljer och förtrycker landets egen herrskande religion och kyrka. Det vore, förmenade man, Ryssland förunnadt, att sgifva verlden detta första exempel gentemot den katolska kyrkan i Polen. Men man har verkligen haft ett sådant sexempel förut, och det är Englands beTI handling af Irland i kyrkligt hänseende. Här har också en utifrån påtvungen kyrka peherrskat den kyrka, som hela nationen tillhörde, och låtit de irländska katoliskerna betala dryga skatter för att underhålla den främmande kyrkans prester och hierarkiska lyx. Det har väl ej varit at Jundra öfver att detta onaturliga förhål lande underhållit i Irland en aldrig slocknande förbittring mot Englands öfvervälde Tack vare den ovilja, hvilken denna sal rönt i England sjelft, hos många af des: mest upplyste män, bland hvilka bör sär skilt nämnas John Bright, har nu en mi nistere kunnat göra en förändring härut -linnan till sitt program, och frågan ha plifvit löst trots ett taktiskt motstånd a det högkyrkliga partiet både i Englanc soch Irland, hvilket stämplat Gladstone och AA —— — — HAFTrA-rrrz-e2s