Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1869, sida 2

församlingens majoritet, så svag den äl är. Rouhers åsigt är nämligen, att kej saren ännu kan påräkna denna majoritet om de utlofvade smärre reformerna genom föras, och då kan man ännu i sex hela å hålla stånd mot vensterns angrepp. En pariserbrefskrifvare till Indåpendane belge försäkrar å andra sidan, att Rou hers och hans inom ministeren qvarva rande vänners inflytande i någon må motväges af andra personer i kejsaren omgikalng, hvilka råda honom att upprik tigt beträda relormernas bana. Dessa kej sarens vänner påyrka, att lagstiftande för samlingen, hvars majoritet blifvit vald un der påtryckningen af ett nu öfvergifve system, skall upplösas och nya val ut skrifvas för att erhålla ett troget uttrycl af landets sinnesstämning och tänkesätt Besluter sig då regeringen att samverk: med majoriteten i den nya församlingen så har hon vunnit en fast grundval at stå på och kan trotsa ,de osörsonligesanlopp. Denna utväg är desto mer at anbefalla, som man otvifvelaktigt har at vänta fruktansvärda debatter i den nuvarande församlingen rörande de ännu icke verificerade valfullmagterna. Men vet, att venstern förbereder skonslösa angrepp på dessa, och att den skaffat sig talrika bevis på begångna olagligheter. Just med anledning deraf befinner sig nu ett antal prefekter i Paris, särskildt från de departementer, der valstriderna varit lifligast. Alla desse herrar förklara, att hvad de gjort ha de gjort på befallning från regeringen, och de dölja icke, att de ämna till lagstiftande församlingens byråer inlemna handlingar, som befria dem från ansvar, ifall man vill tillskrifva dem den pätryckning, som de anklagas för att ha begagnat. Afven inom franska frimureriet — frimurarelogerna äro mycket utbredda i Frankrike — råder för närvarande en viss oro, sfter hvad det försäkras. Logerna hade för någon tid sedan ett möte, på hvilket en stor majoritet förklarade sig för ett tamstäldt förslag, att Frankrikes frimuare skulle hålla ett slags frisinnadt konilium gentemot det reaktionära kyrkonöte, som förestår i Rom. Men mot förlaget uppträdde stormästaren general Melinet med all den magtfullkomlighet som tejsaren, hvilken utnämnt honom, lagt i ans händer. Saken har dock icke stanat vid stormästarens veto. Man underecknar nu i alla logerna en uppmaning ill general Mellinet att taga afsked från in stormästarebefattning. Mellinet, som r chef för nationalgardet i Paris, har äfen från det hållet fått tydliga vinkar om tt han utan saknad skulle kunna afträda. Jules Favre, den bekante ledamoten af enstern i lagstiftande församlingen, var . 18 dennes föremål för en entusiastisk yllning, då han presiderade vid ett möte, om , sällskapet för elementarundervisninens uppmuntran höll i Sorbonne. Salen ar uppfylld af åhörare, och utanför hade n ofantlig folkmassa församlat sig, som opade: lefve friheten! lefve venstern! Slumen gjorde, att en bataljon mobilgarde asserade förbi stället, och denna upptämde marseljäsen. Vid grufvorna och jernbruken kring oire fortfara arbetsinställelserna.