Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1869, sida 1

litteratut: Pompeji och dess invånare af Marc Monnier. Öfversättning af O. S. Rydberg. Styckholm; Oscar L. Lamms förlag 1869. Hvem har icke hört talas ci — Hvem har icke läst ett eller annat om den romerska staden, hvilken, jemte tvenne närbelägna syskon, för nära aderton århundraden tillbaka begrois af dettä oberäkneliga Vesuvius, som ännu i dag väcker oro i sitt grannskap genom sina glödande utfall mot de blomstrande omgifningarna, ännu i dag visar detta skaplynne, som karakteriserat det sedan så lång tid? Hvem har icke sökt bilda eig ett ungefärligt begrepp om denna från döden uppståndna stad, om dessa förvånande lemningar af en försvunnen civilisation, som under de sednast förflutna hundrade åren småningöm uppgräfts? Hvem har icke med egendomlig rörelse läst om, huru man vid dö verkställda gräfningarna kommit många enskilta förhållanden, känslor och sträfvanden på spåren, huru man, tack vare dem, kommit att kasta en blick in i det borgerliga och det husliga lif, som i det första århundradets sednare hälft förefans i detta italienska municipium, i denna .miniatyrbild af Rom, och huru man i många särskilta fall uppdagat det sätt, hvarpå försök gjorts att undkomma den öfverhängande faran; huru de flyende, träffade af det glödande stenoch askregnet, qväfde eller krossade doldes i den stora gemensamma grafven — dock så att ännu efter så många seklers förlopp, skeletternas ställning vittnar om den förfärligaste dödskamp? Ått en populär skildring af gräfningarnas resultater, sådana som de framstå för den lärde fornforskaren, skall äga ett rikt och mångsidigt intresse äfven för den stora allmänheten, ligger derför i sakens natur. Då dertill kommer, att Marc Monniers arbete är skrifvet med stor talang, är det väl förtjent af att anbefallas åt våra läsares uppmärksamhet. Inom det inskränkta utrymmet meddelar förf. på det angenämaste sätt en stor massa upplysningar ej blott rörande Pompeji och hvad som tillhör denna gamla stad, utan äfven med afseende på hela det romerska kulturlifvet i allmänhet. Boken är således icke blott ett slags topografi utan i sjelfva verket tillika en liten kurs i den romerska kulturhistorien. Hos författaren finner man intet öfverskattande af hans ämnes eller af enskilta dithörande frågors och detaljers betydelse. Han gör ej Pompeji till något annat eller något mera än det verkligen är; han söker tvärtom att betaga läsaren alla öfverdrifna förhoppningar om hvad der är att finna. Men han frambåller i stället med en klarhet och åskådlighet, bakom hvilka man anar den djupa lärdomen och den tillförlitliga sakkännedomen, de vittnesbörd om det förflutna, som Vesuvius åt efterverlden bevarade på samma gång som det