Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1869, sida 1

— Och jag, sade madame, — skall lemna mitt kort hos mr Hamel i morgon, — Våra lemnades i går, sade den rödhårige herrn. — Jag vill gerna umgås med min prest — ehuru jag, hvad denne beträffar . . .. — Ciel! afbröt hans hustru. — Du kan väl icke säga, att du icke beundrar honom. — Icke just det, svarade han, — men jag bryr mig icke mycket om sådana orationer, som den vi hört i dag. Jag är en okonstlad man och tycker om en okonstlad predikan. Om jag vill hafva historia, kan jag läsa Livius och Tacitus — om jag vill hafva tragedi, finns der Voltaire och Racine. Denne mr Hamel är högst märkvärdig; men han passar mig icke så väl som vår stackars förträfflige mr Drouet. — Vid min ära, anmärkte mr Delahaye, — tror jag icke ni har rätt. Han — han riktigt uppskakade mig. Mina nerver äro i en förskräcklig oordning. — Och jag är hänförd af honom, utbrast madame. — Moi aussi, instämde hennes vän. — Jag har icke erfarit någonting liknande sedan jag såg ,,Rachel. Den rödhårige mannen log och höjde på axlarne. — En kritik, sade han, — som uttrycker min egen mening. Jag känner mig till mods alldeles som om jag tillbringat förmiddagen i min favoritloge på Opera Frangais. Hans hustru tillslöt hans mun med en liten mycket vacker hand. — Adolphe! sade hon skrattande. — Du är oefterrättlig. I alla händelser kan