Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1869, sida 3

sär så många, som han åstundar. I Europa råder samma benägenhet att gå den s. k. lärda vägen. I Europa klagar man öfver för många arbetstimmar — likaså här. Arbetarne göra ,strikes der liksom här. Frågan om qvinnans rättigheter, hennes förbättrade ställning, hennes rösträtt, äro alla frågor, som, isynnerhet i England, sysselsätta det täcka könet och äfven taga det andra könets uppmärksamhet allvarligen i anspråk. Dessa frågor bearbetas och diskuteras dagligen här. Möten hållas, der qvinnan både leder sammankomsten och äfven förer ordet. Qvinnorna ge ut tidningar och bilda sällskaper för att göra sina s. k. rättigheter gällande, och som qvinnan lider mindre af modesti här i den nya verlden än i den gamla, så gör hon äfven betydligt mera väsen utaf sig här än i Europa. Här i frihetens och jemnlikhetens land väntar man naturligtvis icke att finna någon ståndseller rang-skilnad. Att den ej är i allmänhet på långt när sådan som i Europa är ock ett faktum; men rikedomen och bildningen göra dock här anspråk på företräden, som frambringa en ganska markerad rangskilnad, ehuru börden här ej har den ringaste talan. Vänder man sig till landtbrukaren, så se vi att han trampar i alldeles samma fotspår som europåen; han äflas med att producera spanmål. värdslösar ladugärden, får derigenom mindre ladugårdsprodukter och mindre gödsel och tvingas derigenom småningom att antaga ett annat system. Detta gäller hufvudsakligen om de vestra, nya staterna, som ännu nöta på barnskorna, hvilka dock numera de flesta europeiska staterna nött ut. Den allmänna klagan som man hör, isynnerhet i Sverige, öfver sköflingen af skogarna, är lika högljudd bär som nånsin på andra sidan Atlanten. I östra staterna äro skogarna nästan uthuggna-och skoglösheten har ett menligt inflytande på vegetationen. Michigan, Wisconsin och Minnesota äro de enda stater, som kunna förse de flesta andra med timmer och bräder, och då egarne af brädgårdar, oaktadt sina redan stora förråder, ej tänka på annat än att oupphörligen förse sig med ännu större, så kunna vi emotse furuskogarnes öde i en ej aflägsen framtid, och det så mycket mer, som regeringen här ej bevakar skogarnes intressen med samma omsorg som många Europas magter. Hvad tillgång på arbete beträffar, tänker man dock måhända, att en betydlig olikhet skall förefinnas mellan gamla och nya verlden, men ingalunda. De öfverbefolkade stora och äfven små städerna förorsaka en brist på arbete, som uppväcker samma klagan och samma missbelåtenhet här som i Europa. Tusentals arbetare sakna sysselsättning hvarje vinter i nästan alla städer. På jord finnes här riklig tillgång, och den som kan skaffa sig sådan, undgår tusentals svårigheter samt går en lycklig framtid till mötes, om han lyckligt och väl genomgått de första mödosamma åren af nybyggarelifvet. Samma utrotelsekrig, som man i Europa fört mot småfoglarne, är här i full fart, och under det man prisar Frankrike för dess lagstiftning till skydd för de nyttiga djuren och önskar samma åtgärd vidtagen af regeringen här, fortsätter man or med att göra hvad man kan för deras utrotande. Här har funnits rik tillgång på fisk i alla sjöar och floder, men fisket är numera förstördt, så att priset på fisk är högt emot hvad det varit, och tillgången på densamma är betydligt mindre än den fordom varit. Man har derför alldeles som i Europa, der man äfven genom snikenhet och slöseri förstört fisken, företagit sig med artificiella medel skaffa sig en ersättning för hvad man genom tanklöshet förderfvat. I modernas verld träder Amerika värdigt i Europas fotspår. Frankrike beherrskar modeverlden här liksom der, och förer sin jernspira så, att man förvånas öfver att äfven i en ringa småstad finna fransyska modejournaler i fönsterna; och om de ej följas så noga i de små städerna, så är man så mycket angelägnare derom i de stora. Till slut vilja vi nämna något om en annan likhet, som man kunnat vänta att finna hos alla nationer, och det är penningedyrkan. Om möjligt afgudar man penningen här mera än i gamla verlden. Här talar man nästan ej om annat än pengar, och sällan hör man några personer på gatan samtala utan tillika höra ordet dollars nämnas. Engelsmannen och amerikanaren säger ej att den eller den har så stor förmögenhet, utan han säger, att han är värd så och så mycket.