Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1869, sida 2

(1111 BV vIRSLAUIUUMHUC IHMGKLCH; MuniCIissjelva välja sina borgmästare; alla undanstionalmilis skall upprättas, och fredens palkommissionerna (stadsmyndigheter, som sillsättas af regeringen, i vissa städer permanent, i andra när de valde stadstullI mäktige afgå på grund af stridigheter med regeringen) skola upphäfvas; städerna skola tagslagar och speciella lagar om , allmän säkerhet! afskaffas (dessa lagar hafva gifvit regeringen de vidsträcktaste tillfälle till ingrepp i den personliga rätten); navaraktighet betryggas dels genom mer utsträckt permittering af den stående härens soldater, dels derigenom att kejsaren afsäger sig rättigheten att på eget ansvar förklara krig; folkets skattebörda skall lättas genom betydliga inskränkningar i armebudgeten. — Det är otvifvelaktigt detta program, som bäst uttrycker franska folkets önskningar, och krisen skall säkerligen blifva bragt till lyckligt slut, innan Frankrike fått en regering, som gjort det programmet till sitt eget. Äkven åtskilliga officiösa parisertidningar — bland dem , Peuple Frangais, som redigeras af kejsarens skötesvän, deputeraden Duvernois, och ,,Public, Rouhers organ — uttala nu den åsigt, att lagstiftande församlingen bör så skyndsamt som möjligt inkallas, ,emedan den nya ministeren utan den är intetk. På högsta ort kiinner man emellertid en viss fruktan i blodet för de debatter, som förestå med anledning af de interpellationer, som äro att vänta från vensterns bänkar. En af dem kommer att gälla regeringens inrikespolitik och särskildt den nya ministerförändringen; en andra skall begära upplysningar om regeringens utrikespolitik; en tredje skall fordra en utredning af orsakerna till oroligheterna i Paris från den 7 till den 12 Juni och af polisens förhållande under de dagarne. Kommer nu dertill, att venstern under debatten af de återstående tvifvelaktiga valfullmakterna ämnar skonlöst blotta de valintriger, för hvilka regeringen beskyllas, och angripa de officiella kandidaturerna, så kan man med visshet förutse stormiga debatter. f För att skaffa en verksam motvigt mot!t lagstiftande församlingen lär kejsaren vara betänkt på att gifva senaten större betydelse i nationens ögon. För närvarande är denna korporation, med alla sina stora politiska rättigheter, utan all moralisk vigt. Den betraktas helt enkelt som en samling af högt besoldade ja-herrar, som ett alldeles osjelsständigt verktyg i suveränens händer. Senatens sammansättning skulle förändras och antalet af dess medlemmar! förhöjas till 100. Genom att efterhand upptaga yngre elementer och förmågor i olika riktningar skulle senatens anseende hos folket stärkas. Dess ledamöter skulle! delas i tre kategorier: senatorer på grund mm Am Hess — GV HM HN HH — — Ö — — Fn karne och erkebiskoparne); senatorer på!y — — — af börd och embeten (prinsarne, marskalgrund af regeringens utnämning, samt slut-j ligen en ny kategori: senatorer valde af generalråden (landstingen). Kejsaren skulle dock ega rätt att antaga eller förkasta! dessa val. Denna plan lär vara uppgjord 1 af Rouher. Sjelf skulle Rouher, beklädd!g med en ny värdighet, rikskanslerens, blifva talman i den således föryngrade senaten. Om de nya ministrarne meddelas föl-s jande upplysningar: Prins Latour dAU-se vergne, nuvarande utrikesministern, tillhör B en af den gamla franska adelns mest be-a n 1 n AN römda familjer. Dess namn återfinnes på många blad af Frankrikes historia: man behöfver blott påminna om Turenne och Frankrikes förste grenadier. Den nyelo ministern beträdde vid unga år den diplo-.matiska banan, men har aldrig varit ledamot af lagstiftande församlingen. Å Londonerkonferensen representerade han Frankrike och förordade då ,,en sådan gräns mellan Danmark och Tyskland i Slesvig, som öfverensstämmer med vilkoren för Danmarks trygghet i militärt hänseerde. Han betraktas som vän af fredspolitiken. Ju8 stitieministern Duvergier har i öfver 30 år varit en af Paris mest framstående advo( kater. Hans arbeten ega auktoritet i den juridiska verlden, och hans åsigter hafva den största vigt i justitiepalatset. Från år 1855 har han varit ledamot af det s. k. statrådet. Han är nu 77 år gammal, men k i besittning af sin fulla kraft. Åkerbruksoch handelsministern Le Roua stod i spetsen för en stor bank, då han år 1852 blef ledamot af lagstiftande församlingen. Han är en lärd och praktiskt duglig finansier S och för öfrigt at alla partier omtyckt för) sin milda, älskvärda personlighet. I undervisningsministern Bourbeau hoppas man på en värdig efterträdare till Duruy. År a 1848 blef han ledamot af republikens lag-id tistande församling, men har under kej-kuo ardömet icke spelat någon politisk roll, alt örrän han i år blef ledamot af lagstif-in ande församlingen, då han anslöt sig till sy centern och undertecknade dennas tilläm-Nm nade interpellation. Han är ansedd som l m skicklig jurist och är nu 58 år gammal. Få Den egentliga orsaken till Duruys tillIå. pakaträdande säges vara en begäran han ramställt, att anslagen till folkundervistra ingen skulle ökas med 6 millioner francs.if hnansministern Magne förklarade detta M ara ogörligt, helst det vore hans afsigt år tt göra inbesparingar på alla de hufvudgic itlar, som skola föreläggas lagstiftande 10 örsamlingen. det De häktade klubbtalarne Lermina och ste )ucasse hafva af domstol blifvit frikända ko rån anklagelsen att hafva sökt uppreta —