Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1869, sida 1

Små historier ur Berlins sociala lif, (Korrespondens till H.-T.) Berlin i Juli 1869. När en brud med sin utkorade träder inför altaret, så väntar hon af presten den kyrkliga välsignelsen till sitt äktenskap. Att hon i stället af presten får sig tilldelad en örfil, skulle man väl anse för omöjligt. Och likväl har detta fall förekommit i Berlin anno mundi 1869. Presten har härför stått inför domstol och, efter sakens utredning, blifvit fälld till ansvar. Denna historia har i hela Tyskland väckt ett ovanligt uppseende, och biomständigheterna göra den till ett högst märkligt föremål för chronique scandaleuse. Se här sammanhanget. Vid vår franska reformerta kyrka är såsom förste predikant anställd konsistorialrådet Fournier. Han är i de år, då passione brukar lemna plats för ett värdigt lugn och en lugn värdighet. Han åtnjuter för öfrigt i allmänhet det bästa anseende; man anmärker endast om honom, att han fordom, såsom lärare vid franska gymnasiet; visat en viss förkärlek för att icke blott med sina lärdomar göra intryck på sina disoiplars sinne och hjerta, utan äfven med käppen på deras köttigaste delar. För någon tid sedan blef han anmodad att viga en ung man ur en med honom bekant familj, en musiklärare, med hans brud. Samma dag, som den kyrkliga högtidligheten skulle ega rum, sätter ett anonymt bref honom i kännedom om, att bruden icke befinner sig bland de fläckfrias antal. Stunden för vigseln nalkas, brudparet infinner sig, omgitvet utaf en elegant stab af inbjudna vittnen, uti den högtidligaste stämning i kyrkan. Bruden bär myrtenkronan i sitt hår, icke anande, att detta lyckliga brudars hederssmycke skall för benne förvandlas till en plågsam törnekrona. Hr Fournier låter de församlade vänta en hel timma. Ändtligen visar han sig, men hans anletsdrag, hvilka aftagt den för stunden passande presterliga mildheten och antagit den presterliga vredens stränghet, profetera intet godt. Hans första ord är den till bruden högt riktade uppmaningen att borttaga myrtenkronan ur håret. Pinsam öfverraskzing bland vittnena och bland den åästkädande allmänheten; bruden bleknar af förfäran, brudgummens högtidliga stämning öfverger honom. Man vädjar till prestens vänskap, godhet och diskretion — förgäfves. Efter långa underhandlingar kommer man till den öfverenskommelse, att vigseln skall försiggå utan myrtenkrona i sakristian, alltså med uteslutande af åskådarne. Och så står då brudparet vid sin längtans mål; ännu en gång samla båda den andakt, som synes dem nödvändig för att på ett värdigt sätt emottaga den väntade välsignelsen. Hr Fournier tager plats framför dem. MNin dotter! så börjar han den högtidliga akten; ,min dotter, hvad har du gjort? Och i det han säger detta, hyfter han sin hand och ger bruden ett slag vid örat, så att det genljuder i alla vrär af sakristian. Naturligtvis stor uppståndelse; bruden insveper sig, högt smystanda: i sin slöja brudgummens blod Porjar sjuda af vrede, men med tankan fästad på den heliga platsen, slår han icke pre