Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juli 1869, sida 3

Tomtplanteringar är rubriken på ett kapitel i C. A. Agardhs statsekonomiska statistik, hvarpå A-B. för i Lördags fäster uppmärksamheten och vi instämma fullkomligt i följande erinran: Sanningen af de af Agardh uttalade åsigterna som behofvet och gagnet af trädplanteringar i städerna, till skydd mot eldsvådor, har i dessa dagar sfått en så i ögonen fallande bekräftelse af erfarenheten, att vi anse oss böra här återgifva den snillrike författarens yttrande och rekommendera det till bebjertande först och främst hos dem, som nu sskola uppgöra förslag till ny reglering och byggnadsordning för det afbrända Gefle, och vidare för samtliga våra landsortsstäder, der något i denna väg kan åtgöras innan en hemsökelse sådan som den, hvilken nyss träffat Gefle och som så nyligen drabbade Carlstad, erinrar om hvad man i detta hänseende försummat. Det förtjenar antecknas, att biskopsgården i Carlstad, der C. A. Agardh i I många år hade haft sitt hem räddades undan den förstörelse, som öfvergick största delen af nämnde stad, just derigenom att den var omgifven af trädplanteringar, på samma sätt som nu några få hus stå qvar i det norra Gefle, vittnesbörd om huru ypperliga skyddsmurar trädplanteringar äro mot eldsvadors utbredning, Agardhs yttrande (3:dje delen, första häftet sid. 96—98) har följande lyelse: ,De täta eldsvådorna, som inträffa i vårt land, medföra icke blott stora penningförluster, utan förstöra äfven mycket skog. Det år märkvärdigt, att då man infört åskledare för att freda för åska, man icke påtänkt det enda medel man har att afsöndra och freda hus för antändning vid yppade eldsvådor, nemligen att man planterar träd kring husen. Elden antänder icke lefvande löfträd ens om vintern, och om närliggande hus äro omgifna af sådana, kan elden ej hoppa öfver från det ena huset till det andra. På landet ligga husen på hvarje gård i öfra Sverge skilda från hvarandra. Endast i Skåne och Söder-Halland äro gårdarne kringbyggda för att fredas för stormarne. Befunnes träd planterade mellan de skilda byggnaderna så skulle ej, som nu så ofta händer, hela gården och alla husen brinna ned, när ett af dem är antändt. I Sverge kan man räkna att uti dess trästäder yppa sig pr medium eldsvådor hvart 20:de år. Inträffar en sådan under stark blåst, nedbrinna hela gator, understundom hela staden. Man erinre sig Jönköping, Örebro och Wexjö. Detta skulle icke kunna ske om emellan hvarje hus en rad träd vore planterad. Detta fordrar visserligen mera jordrymd; men den som dertill behöfdes, vore icke illa använd, äfven utan afseende på dess skyddande för antändning. När eldsvåda timat, sker vanligen ny tomtreglering; då bemödar man sig i alla fall att gifva tomterna större utrymme och bredare gator. Men man bygger hus i hus, och uppdrager på sin höjd en brandmur emellan dem. Det vore lätt att vid sådana tillfällen förordna att, emellan alla nya hus, som byggas, en rad träd i stället för brandmur borde uppdragas. En rad träd borde ätven finnas långsåt midt på gatan, som både kunna gifva skugga, förekomme fotvandrares nedkörande, och hindra eldens hoppande öfver gatan. Framförallt borde försäkringsinrättningarne genom nedsatta årsafgifter befordra sådana planteringar. yttan af träd i en stor stad är ofantlig. Man talar så mycket om sundhetspolis, och man förgäter det vigtigaste medlet till sundhetens bevarande, som är trädplanteringar. Hvilken skönhet skulle icke våra städer vinna genom sådana trädplanteringar. I Berlin flyr man till Unter den Linden, i Paris till Boulevarderna, i London till de trädbeväxta squares, i Hannover till de talrika parkerna, men i svenska städerna finnes ingen skugga. Alla dessa anordningar bero till en betydlig del af lagstiftningen och myndigheterna, och kunna således äfven påtvingas.