Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1869, sida 1

Hand och handske.) Af Ameltr B. Edwards, Författarimia till .Barbaras History etc. (Öfversättning från engelskan ef S. N-n.) S:t Chri stopher tog barnet på sina axlar och stafven i sin hand och plumsade i strömmen. Men allteftersom han gick framåt; brusade floden starkare och starkare, occh vattnet steg högre och högre, och barnet på hans axlar blef tyngre än den tyngste karl, så att jätten, för första gången i sitt lif, kände hvad det ville säga att vara rädd. — Ack, barn! sade han, — hvem och hvad är du, och hur kan jag säkert bära dig öfver? Men barnet endast smålog och bad honom fatta mod, och slutligen kommo de öfver, oaktadt alla hinder. Men jätten var alldeles utmattad och stödde sitt tungt mot sin staf, sedan han landsatt sin börda, samt sade åter; — Barn, hvem och hvad är du? Och då blef barnets ansigte strålande som solen och upplyste mörkret, och floden blef lugn och låg, och en röst, ännu barnslig, men ljufvare än något ljud på jorden, svarade: — O, Christopher, jag är Kristus, din konung! Och jätten föll ned på sitt ansigte, ocn det blef en djup tystnad, och då han såg upp, var barnet borta, och dagen höll på att gry, och hans staf hade slagit rot och blifvit ett träd. Och detta, mademoiselle, är legenden om S:t ChriÅ Se H.-T. N:o 163.