Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1869, sida 1

byn. Hon höll upp ett finger, då jag nalkades, och, lyssnande, hörde jag ett svagt ljud af fioler och blåsinstrumenter nere i alen. — Det är ett bröllop, sade Marguerite tankfullt. — Det nygifta paret går omkring, med musikanterna i spetsen och bröllapsgästerna i procession efter dem. Vi äro mycket uråldriga här, mademoiselle, och vårt bondfolk bibehåller många gamla besynnerliga burgundiska bruk. De äro mycket lyckliga också. Lyckligare än deras herrar. Marguerite suckade. Dessa lynnets ombytligheter voro icke ovanliga hos henne, och jag gaf akt på dem med en sorgsen, till hälften anande nyfikenhet från aldra första stunden. — Du skall berätta mig mera om dessa gamla bruk, Marguerite, sade jag, — och visa mig alla ställets antiqviteter, ty jag förmodar du är väl hemmastadd derr. — Icke alls, svarade hon, — Jag har, som ni vet, blifvit uppfostrad i Paris och endast mycket sällan besökt Burgund de sista sex åren. — I alla händelser, sade jag, läggande min hand på muren, der hon satt, — vet du om detta är en del af det romerska lägret, som jag skulle få se på hergets topp: — Ah ja; detta är, tror jag, en del af ränsmuren, Den sträcker sig rundt omring här och till en del ned åt motsatta sidan. — Jag skulle gerna vilja gå öfver det med någon, som kunde förklara lägets topografi, anmärkte jag, kastande ännu en