Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1869, sida 3

vid att återhälla den, har, tack vare det större antakel let och den kloka fördelningen af poliskonstaplarp.ne, kommit ett slags förtroligt förmanande, som ett snarare är en varning än ett hot. Mot de öfveren lastade äro de verkligen beundransvärda; de beyr, bandla dem med ett slags öfverscende mildhet, It-; som måhända icke är utan en viss naturlig afund e-shos män, hvilka det är strängt förbjudet att ens en ha en liten florshufva. De arrestera dem, det är k-Sannt, men på grund af hemliga instruktioner, i SI hvilka det heter: ,,Glöm inte att ni icke bör arrea-stera de öfverlastade annat än för att betrygga nderas egen säkerhet och för att förekomma de olyckshändelser som skull kunna drabba dem på st de öfverfylda gatorna. Så snart deras rus förgått, ra bör ni släppa dem, så framt de icke begått något brott. Kort sagdt, de lefva i godt förhållande till befolkningen. De böra vaka öfver säkerheten n på de trafikerade gatorna, och de underlåta det icke heller. Huru ofta har man icke sett dem n störta fram och gripa i munlaget på skenande härr star, förfölja galna hundar, hjelpa de sårade, tvint, ga handlande att icke begagna falska vigter etc. sete.? Deras redlighet har blifvit ett ordspråk, och hvarje hittadt föremål lemnas i poliskommissari-sens händer; dessa drag af redlighet äro så vanli-sga att man icke vidare fäster något afseende der-Vid. Man kan derföro med full förtroende vända —sig till en poliskonstapel. t. Stundom är man orättvis emot dem, äfven oafsssedt politiska skäl, som reta all sinnen. Man e fordrar att de skola vara ofelbara delr böra aldrig taga miste. Om de icke arresteri en brottsling, beskyller man dem för värdslösbet, och om de olyckligtvis häkta en oskyldig, roper man på våld och godtycklighet. Då man ser lem gripa och föra med sig en brottsling till oisvaktkontoret, sprider sig nästan alltid bland den folkhop, som är åsyna vittne dertilt; en känsla af ogillande och liksom en instinktlik åtrå att befria den som föres bort. Denna känsla är till den grad naturlig för fransmannen, att det kanske icke finnes en enda bland oss som icke erfarit den. Detta är också en helt förklarlig sak; vår historia tynger på oss och har gjort ett så djupt intryck på oss, att vi, trots så många revolutioner och så många radiskala förändringar i våra lagar, ständigt lefva uner inflytandet af gamla traditioner. Under de tider, som föregingo 1759 års revolution, skedde så. många olagliga häktningar, utdelades Så många sarresteringsorder, bortslapades så många menniskor med våld, inkastades så många oskyldiga flickor på tukthuset, deporterades så många hederliga unga män till öarne, att en viss chevalerisk ande stannat qvar i våra hjertan och drifver oss att bistå fångarne innan vi ens tagit reda på hvarföre man arresterar dem. Likt Don Quixote äro vi sardiga att bryta en lans för den förstkommande: jen gammal inbiten vana af obetänkt ädelmod, som skall försvinna den dag då Frankrike lärt sig inse att den första dygden hos en nation, som vill vara stor, är att veta att respektera lagen. Pressen i Ryssland. En bresskrifvare i Petersburg till D. A. berättar följande: Redaktören för en mindre tidning hade beklagat sig öfver, att åtskilliga hästvänner på Newsky-perspektivet midt på dagen anställde de ursinnigaste kappränningar till icke ringa fara för tusentals fotgängare, som måste passera öfver gatan. Dervid anmärkte han, hvad som äfven är sannt, att den sysslolösa gardesofsicerskären intager främsta rummet bland dessa hippofiler, och kallade med anledning häraf chevalier-gardes-officerare i gemen ,,tomhufvyuden. Detta var som att kasta eld i blär. I första bettan beslöt den tappra och ridderliga ungdomen att turvis utmana den oförsynte bläcksuddaren, som till på köpet råkade vara polack, och sålunda värdigt aftvå den gräsliga skymfen. Afven med den dfvernaturligaste tur kunde den arme stackaren ej hoppas på att undgå förderfvet, då honom före-t. stodo ungefär hundra dueller. Vid närmare besinnande svalnade ungdomsblodet emellertid en smula, och nu beslöts, att genom lottdragning inom hela regementet en person skulle utses, som åtföljd af tvenne vittnen, borde infinna sig hos tidningsredaktören och utmana honom på duell. Med hot om ystryk tvungo de denne att antaga 3 utmaning till en amerikansk duell följande dag. va Men vid närmare betänkande besinnade sig redakm tören, som hade hustru och talrik familj, och före8 Vv N t r L 2 , —2 RA sum... —— slog att i sitt blad gifva de förorättade en upprättelse af ungefär följande innehåll: Af ett misstag har i min tidning insmugit sig ett oanständigt och nedsättande yttrande om herrar chevaliergar des-officerare, hvilket härigenom högtidligt återtages. Tillika lofvar jag heligt att aldrig mera yttra det minsta om herrar officerare i allmänhet, n hvarken i god eller dålig mening. Vore alla samhällsklasser lika ömtåliga och lika eniga som officerarne, så vore det snart slut med publicisterna och pressen, ty tyvärr ega de äfven Andra busar, som ej äro att förakta. I alla hänlelser måste tidningsredaktörerna öfverallt och I Ha icke minst här vara grundligen barkade, för att . o uthärda med den kanonad, som från alla håll rik. ås mot dem. Och att de ryska publicisterna, såDi om ett nationelt ordspråk lyder, genomgått eld och vatten och kopparrör, är säkert. Hyresfritt Pr ogis af höga vederbörande, hot om strykaf Sv. nektar och andra och kaskader af skymfliga tillNo nälen, hvarpå det ryska språket och lifvet så ändligen rika, af medbröder äro ständiga fi lagare på den ryska publicistens bana. Vanan ( r emellertid andra naturen, och hittills håller han var illgodo med hvad som helst af sina kolleger hell:e ter n att, såsom de franska publicisterna, dagligen gen tgjuta broderblod. För att fullända denna kabat akteristik måste det tilläggas, att i publicisternas sko iger insmugit sig en massa snapphanar. hvilkas I ätta plats vore, ej bland framåtskridandets sakbet) kare, utan i fängelserna och korrektionshusen. Svå ett land som detta, der korruptionen ej utgör för ndantag, måste pressen ovilkorligen, då den blir elle; n makt, jemte de mest glädjande företeelser alstra ligt mutsskrifvare, som nedsöla allt, hvarmed de komden a i beröring. Hittills bafva tidningarna ej här run isom i det mellersta Europa förtjenat att göras den Il föremål för spekulation i stort för vissa ändaeme ål, men derpå lär man ej länge behöfva vänta del ed den utveckling pressen i de ryska hufvudstä-srum ena fått och i den närmaste framtiden torde fä. skill brist på tillräckliga inkomster bafva redaktörer ställ h medarbetare i åtskilliga mindre blad hittat U LV andra utvägar. De insinna sig hos rikt folk het h hota att ,utmålat dem i de brokigaste fär-mär! r i sina respektiva blad, i fall dessa ej genast räkn betala åt dem större eller mindre summor, till-nylis gna efter en ungefärlig förmögenhetstaxering, ett i rierande mellan 1,000 och 3,000 rdr. Som en sill! or del af menskligheten bär ännu är rädd för faktIt hvad offentlighet heter och oftast har större dit i er mindre synder på sitt samvete, lyckas sådana grof ekulationer icke sällan. Detta har naturligtvis venlc fvit fart åt denna genre. Sålunda omtalas ofta In idningarna, att hela svärmar af detta slags laste ekulanter gjort resor till Moskwa och de större och ovinsståderna och återvändt med spåckade bör-råg r. men understundom äfven med inslagna ögon sutsäc h refben. Slesv Pe förän UHandelstaderrätielser. hvilk IVERPOOL d. 16 Juli. Under veckan hafva färsp