Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1869, sida 2

Satan böjde på hufvudet. — Herre, sade Christopher, — är han större än oi? Och satan dolde sitt ansigte, och jätten lemnade karavanen i vredesmod sa gick ut att söka Kristus. Han sök nära och fjerran, och ehuru talas om honom öfverallt och påt: hans efterföljare allestädes, kom hav i hans närhet. En dag fann han er mal eremit i en enslig grotta, hvilk bjöd sig att undervisa honom i Krist och bereda honom på mötet. Chris stannade länge hos eremiten och att barmheriighet, mildhet och hjelpsamhet voro de egenskaper, som skulle aest rekommendera honom hos hans nye hberre. Derföre egnade han sin stora styrka åt barmhertighetsverk, byggde sig en hyåda vid stranden af en djup flod och åtog i af kärlek till den okände Kristus, at öfver alla pilgrimer, som kommo den vä Och sålunda, med en granstam till sta tillbragte jätten sina dagar med att vad genom det djupa vattnet och underst ja den sjuke och svage. Nåväl, en gång kom en natt, då han var mycket trött, efter att hafva öfverfört flera resande än ligt, och han sträckte sig ut på sin matta för att sofva. Knappast hade han owellertid gjort det, då han hörde sig ropas vid namn och fann ett litet barn väntande vid kanten af floden. — Christopher, Christopher, sade barnet, -hjelp mi Yr, jag bönfaller dig, ty jag har en 3 resa för mig. Nu hände det sig, att floden var uppsvälld, och natten mörk, och tjensten farligare än vanligt; men Christville icke låta afskräcka sig från sitt bar hertighetsverk. (Farte Y