Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1869, sida 2

ket helsosam förskräckelse för djefvulen och hörde aldrig hans namn uttalås, utan att yttra en latinsk besvärjelse och göra korstecknet. Detta inträffade så ofta, att Christopher slutligen fästade uppmärksamhet dervid och frågade sin herre om orsaken. — Ack, sade kungen, — jag gör det för att skydda mig mot satans list. — Satan! upprepade heduingen. — Hvem är det? Kungen mumlade sin besvärjelse och gjorde korstecknet. — Han är hela menniskoslägtets fiende, svarade han mycket allrarsamt. — Men fruktar ni honom ? frågade Christopher. Och kungen böjde på hufvudet och sade: — Ja, det hafva vi alla skäl att göra. Då blef Christopher mycket förtretad och svor, att kungen hade bedragit honom, och att han endast ville jena satan, då satan var ännu mäktigare. dan vandrade derpå ut i de stora öknarne ör att söka honom och påträffade en dag m stor karavan, i spetsen för hvilken red n mörk och förskräcklig krigare, och lenne krigare var satan. Då föll Chritopher på knä och utbjöd åter sin styrka ch sin tjenst samt följde med karavanen. )ch nu blef hans stolthet i sanning tillredsställd, ty han fann snart, att hans pe herres välde utsträckte sig öfver hela orden, och att hams makt var tiodubbel not den österländske eröfrarens; men på amma gång märkte han en misstänksam mständighet, som påminde honom om ans förre herre. Om någonsin Kristi amn uttalades i satans närvaro, darrade an och vände sig bort. Derföre beslöt hristopher att fråga honom. — Herre, ade han, — hvem är denne Kristus, om vilken jag hör talas? Men satan teg. År han en konung? frågade jätten.