Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1869, sida 1

broder Alexander att upplifva detta förnatliga namn, som blifvit mig gifvet a min älskvärda moder — detta namn, som han vet att jag hatar och afskyr — detta namn, som jag för alltid aflagt — detta aamn, som, utom för hans, minst sagdt mycket otillbörliga och starka — — gesedan skulle varit — kumne, länett ord — anförtrodt åt — med at glömskan, är jag ännu villrådigare att upptäcka. Monsieur höll upp, skakade på hufvudet åt en stekt fågel, som just blifvit satt framtör honom, och drack ännu ett glas vin. Han kom sedan att tänka på, att denna förklaring blifvit ställd till mig. — Mademoiselle, sade han artigt, — antag mina ursäkter för att hafva tröttat er med dessa ointressanta detaljer af min familjehistoria. Jag hoppas, att ämnet, som gaf anledning dertill, må vara afhandladt för sista gången. Här såg han strängt på onkel Alexander, som åt maccaroni med fingrarne. — Och att något behagligare ämne nu må blifva framkalladt att upplysa vår hussliga krets med — med tindrande qvickhet, I glansen af godt lynne och behaget af belefvad conversation. Efter att sålunda artigt hafva hopsummerat och afskedat allt som föregått, besredde sig monsieur till frukosten med utsseendet af en man, som hade bevisat sällskapet en gunst och nu väntade, att dettsällskap skulle vara tacksamt och roa ho Inom till vedergällning. tt! Madame bröt först den tystnad son 5 uppstod. . — Nå, Charles, sade hon, — några ny 3 heter från Chalons eller Santenay?