Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1869, sida 1

— Du är sen i dag, mon ami, sade nadame mildt. — Steken är alldeles kall, ch fisken för mycket kokt. — Min dufva, svarade monsieur, i det sian skickade madame en slängkyss, — ag är tröstlös; men en kedja af händeler uppeböll mig. Affärer, affärer, mitt if, pålade mig dess befallande hand ch ... Litet mera kött, om du behagar, oroder Alexander! Jag misstänkte starkt. affärer bestått : av monsieurs om ov att pryda sin egen per, ocn orkel Alexander bekräftade denna misstanke. — Affärr, i sanning! muttrade han. — Du ve inte hvad affärer är, bror Jacques. Monsiew blef blek af förtrytelse. — Jacques! upprepade han. — Broder, du sårar nig. Icke Jacques, om du behagar! Aldrig Jacques! Hippolyte — alltid Hippolyte! Var god och kom ihåg det för framtiden! Monsieur vände sig derpå till mig. — Jag är skyldig mademoiselle en förklaring, sade han tvunget. — Mademoiselle bör veta, att jag har två dopnamn, af hvilka det andra är Hippolyte, och det första — hm! — det första — Det tycktes som om det första på något märkvärdigt sätt bämmat hans andedrägt, ty han hostade och stannade och var tvungen att dricka ett glas vin, innan han gick vidare. Han fortsatte sedan: — Hvad som kunde hafva förmått min älskvärda moder att brännmärka mig med — med ett så förhatligt namn som def min förträfflige broder Alexander nyss nämnde, kan jag på intet sätt upptäcka I Hvad som ännu förmår min förträfflig