THUATHC al Dunectå SUV PER 110 UNUbrvov än 3 tion i Grand Hotel, der uv, helt och här let i öfverensstämmelse med de uoetidningarnes uppmaningar, ehuru visserligen icke utan föregående lifliga debatter, enhälligt beslöto att låta interpellationen falla. I detta betydelsefulla steg låg onekligen en förk aring om partiets förtroende till kejsaren. SPANIEN. Den nya ministeren är bildad under Prim som ministerpresident och för öfrigt sammansatt på följande sätt: Prim krigsminister, Topete marinminister, Sagosta inrikesminister, Silvela utrikesminister, Zorilla justitieminister, Ardanaz finansmininister, Echegaray minister för de offentliga arbetena, och Becerra koloniminister. De tre sistnämnda äro nya medlemmar. Becerra är en bekant demokrat af folktalare. Den sista delen af den kedja, som är ämnad att utgöra ,,den federativa spanska republiken, har nu bildat sig, i det den galicisk-asturiska förbundsdagen sammanträdt i Coruna. Det synes emellertid vara brist på framstående män inom det republikanska partiet i den nordvestra delen af halfön, eftersom man pr telegraf kallat Orense att intaga presidentplatsen i den nämnda förbundsdagen, ehuru man viste, att han redan innehade samma post i det castiliska förbundet. I cortesmötet den 9 dennes hafva förslagen till marinens organisation utan invändningar blifvit antagna. Flottan kommer att bestå utaf: 7 pansarfregatter med 6 å 40 kanoner och 500 d 1,000 hästars kraft, 5 stora propellerångfartyg med 32 å 48 kanoner och 360 å 800 hästars kraft, 9 mindre propellerångfartyg af 2 å 3 kanoner och 80 å 200 hästars kraft, 2 transportskepp, 8 hjulångare af 2 å 16 kanoner och 150 å 500 hästars kraft, 2 segelfartyg och 2 exercisskepp. Till flodernas skydd äro bestämda 3 kanonbåtar samt 84 större och mindre segelfartyg. Sjötrupperna äro bestämda till 7,500 matroser, 3,500 marinsoldater och 4,774 arsenalvaktare. En uppresning mot det spanska herraväldet har utbrutit på Portorico. De upproriska hade satt eld på staden Ponce, hvilken nästan helt och hållet nedbrunnit. Flera framstående spaniorer och en mängd soldater hade blifvit dödade; de flesta familjer med förmögenhet hade gripit till flykten. RYSSLAND. nvaliden, krigsministerns organ, har ofslutat en serie af artiklar, som väckt mycken uppmärksamhet, i hvilka Preussens, Österrikes och Rysslands jernvägsnät underkastas en noggrann pröfning från strategisk synpunkt. Förrattaren till dessa artiklar, synbarligen en militär, uppställer först och främst de allmänna grundsatser, — — — U AA — — —— — QOA— — — — — —— ——-— 52ÖD —— —8 som vid de nya ryska jernvägsanläggningarne böra göras gällande, och vill, att man dervid företrädesvis tager i betraktande: 1) att det inre af riket skall förbindas med Weichseln, Krim, Kaukasus och Central-Asien; 2) att stora truppmassor hastigt kunna förflyttas från en gränspunkt till en annan; 3) att de jernvägar, som leda från det inre af landet samt från de provinser, der det irreguliera kavalleriet befinner sig, till gränserna, förökas, äfvensom att de vigtigaste positionerna i vestern och vid kusterna af Svarta Hafvet och Östersjön förbindas med bibanor. Af dessa trenne vilkor har man — enligt författarens mening — endast fästat afseende vid det sistnämnda, i det jernvägslinien Charkow-Rostow bereder de donska kosackerna tillfälle att alltid på rätt tid inträffa vid hvarje gränspunkt, som önskas. Deremot äro de andra begge vilkoren ouppfyllda. Åt Preussen till eger Ryssland blott en med gränsen parallelt löpande, men derifrån för långt aflägsen jernväg, under det Preussen har tre med norra gränsen af Polen parallela och två med denna gräns rätvinkliga jernvägar. Likaså är det preussiska jernvägsnätet äfven på sydvestra gränsen i strategiskt afseende öfverlägset det ryska. Samma strategiska öfverlägsenhet tillskrifver törfattaren det österrikiska jernvägsnätet i jemförelse med det ryska. Särdeles vigt fäster författaren vid förslaget till jernvägen Moskwa—Smolensk—Brest. AUSTRALIEN. Angående oroligheterna på Nya Seeland skrifves från London den 12 dennes: ,,England synes för närvarande följa noninterventionsprincipen icke blott mot utländska makter, utan äfven mot sina egna kolonier. Kolonisterna på Nya Seeland skulle måhända gerna afstå en del af sin sjelfständighet, om moderlandet under den nuvarande svåra tiden ville räcka dem en hjelpsam hand. Enär ståthållaren på ön till den 1 Juni hade inkallat dess lagstiftande församling, så skall posten från Australien helt säkert snart meddela oss de beslut och petitioner, som denna korporation framställt om verksamt biträde från England mot de upproriska infödingarne. Maorierna föranledas till sitt hårdnackade motstånd förnämligast ar den tron, att kolonien skall af engelska regeringen lemnas i sticket; och eftersom de sjelfva mera sätta värde på verkligt understöd än på vackra fraser, så är denna åsigt mycket begriplig, och detta så mycket mera, då de erfara, att de på Nya Seeland ännu varande kungliga trupperna icke bistå kolonisterna, utan lugnt qvarblifva i sina kaserner uti de större städerna inne i landet. Af underrättelser från Wellington utaf den 15 Maj framgår, att öfverste Whitmore umgås med planen att utföra kriget inpå det fiendtliga området, i st. 1. att som hittills föra detsamma på kustorterna, der maorierna efter behag kunna uppträda eller draga sig tillbaka. Visserligen skall man ännu hafva att öfvervinna svårigheter, som icke kunna anas, för att kunna framrycka i det inre af Uriweralandet mellan östra kusten af Taupo-sjön. Whitmore sjelf har med 150 europer och 300 vänskapligt sinnade infödingar redan marscherat från Tauranga och eröfrat ett pass. Öfverste St. John har med 300 europber och 150 infödingar tågat från Mhakatane längs Rangitaikifloden, och öfverste Harrick har med 200 europåer och lika många infödingar anträdt en marskh från Wairoa. De tre afdetaingarne skola