Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1869, sida 2

tid ånyo esterträdas af en lika frikostig gåfva. Ett vackrare bruk af sitt genom hedrande arbete och återhållsamhet förrärfrade välstånd kunde den bortgångne medborgaren knappast uttänka än då han förordnade att en million skulle ständigt utgöra en räntebärande fond, hvars afkastning skulle periodiskt få användas till kommunens bästa, så snart de ackumulerade räntorna uppginge till halfva beloppet at kapitalet. Utan tvitvel sväfvade för hans ögon en stor framtid för hans älskade fädernestad, en utveckling af den genomgripande beskaffenhet, att hvarje nytt årtionde komme att taga en ny furstlig frikostighet i anspråk, för att fylla sina behof af utsträckt välgörenhet, uppfostran eller beqvämlighet. Han kunde också tänka sig denna vackra framtid, utan någon farhåga att frukterna af hans verksamhet skulle blifva bortkastade på offentlig flärd och derföre öfverlemna sin gåfva ät efterverldens eget omdöme och samvete med ett oinskränkt förtroende, som mångdubblade dess materiella värde. . Denna tillit torde kunna anses fullkomligt rättfärdigad; om, såsom det förljudes, de män, som hafva stadens angelägenheter i sina händer, stå i begrepp att använda de nu disponibla 500,000 rdrna af den Renströmska fonden till förverkligande af den gamla tanken på ett fritt universitet. Hvad Göteborgs samhälle på de sista åren uträttat för odlingen och den allmänna uppfostran, hvars inflytande på det offentliga lifvets alla områden dess ledande personligheter visat sig så väl förstå, hör ej till vår uppgift att denna gång uppräkna. Om några få dermed sammanhängande fakta vilja vi likväl erinra. Det var Göteborgs stad, som gaf exemplet till den större uppmärksamhet, som de större stadskommunerna numera öfverallt börjat egna åt sitt folkskoleväsende och som först för egen räkning anstälde inspektörer öfver dessa läroverk; det är Göteborg, som ensam af alla svenska städer, utan alla offentliga bidrag, den ena gången efter den andra inbjudit framstående vetenskapsmän och litteratörer att hålla för alla bildningsgrader fattliga offentliga föreläsningar; Göteborgs museum är en af dessa storartade och väl ordnade inrättningar, hvilkas inflytande på alla samhällsklassers, och icke minst de kroppsarbetandes, odling och sedliga lyftning icke kan ansläs nog högt; och senast hafva detta samhälles mest utmärkte män vid sina namn fästat ett minne, som icke lätt skall utplånas, i det de förlidet år genom sina rika tillskott möjliggjorde den sista svenska vetenskapliga expeditionen till Spetsbergen. Det förijenar äfven ihågkommas att om ! också den Chalmersska slöjdskolan från början för 40 år sedan uppväxt på en enskild donation och under senare år blifvit frikostigt understödd af statsmedel, är det likväl i första hand genom kommunens eget intresse och uppoffring, som denna berömda inrättning blifvit lyftad till sin närvarande betydenhet. För ett samfund som Göteborg, med dess vid sträng ordning, allvar och sjelfförsakelse vana arbetsoch affärsidkande unga befolkning, skall ett läroverk af det slag, hvarom här är tråga, verka i dubbel måtto välsignelserikt, icke blott för de välgerningar, upplysningen vid hvarje steg skänker åt arbetet, och de materiella belöningar, som det sednare först i hela deras omfång skördar när det väl understödes af det förra, utan derföre att den offentliga undervisningsfrågans vidt utseende problem efter vår tanke omöjligen kan lösas utan några års erfarenhet af sådana undervisningsanstalter, som man kallar fria universitet. Det har länge utgjort en rättmätig anledning till klagan att genom vår närvarande så kallade högre uppfostran, med dess från Tyskland hemtade förebilder, dess noga reglementerade likformighet och dess strängt afslutna kastväsende, bortspilles, utom -karakterens sjelfständighet och viljans kraft, som under de skolastiska formerna har så svårt att komma till full utveckling, en oerhörd tid och just den dyrbaraste delen af mannens lif, från femtonde till tjugonde eller tjugofemte året, den period då han skulle börja att lefva för andra, eller med andra ord inträda i — pligternas och ansvarighetens tillvaro. Om I nu tillfälle öppnas för alla samhällsklasser, utan inskränkning till ålder, kön, sysselsättning eller föregående skolbildning och aflagda prof, att erhålla erforderlig vägledning för sjelfuppfostran i de kunskapsämnen, hvar och en bäst behöfver; om det då, såsom högst sannolikt är, visar sig, att det nyttiga arbetet icke förqväft kunskapshågen eller mottagligheten för undervisning, utan att kontorister, handtverkare, militärer, tjenstemän, unga qvinnor, som hafva ett högre lefnadsmål än att på sällskapslifvets fåfänglighets marknad bortslumpa sin framtid åt den förstkommande, alla täfla med hvarandra i ädelt sträfvande att utveckla sina själskrafter och uppöfva sina anlag; då är det tid att med allvar tänka på en ombildning af det högre undervisningsväsendet, emedan man då ej längre behöfver famla i ovisshet om riktningen, hvari reformen skall företagas. Vi hoppas att Göteborgs exempel, ätven ! i detta fall, skall gifva impuls åt hufvudstaden. — — — — — — — Då vi, trots olikheten med ÖresundsPosten i åsigter rörande, Ansvaringssystemet och trots det otillständiga sätt, hvar