— Ursäkta mig, sade han, — men jag skulle gerna vilja höra mera i detta ämne. Jag är intresserad af allt som står i förbindelse med uppfostran. — Åh, sir, svarade jag mycket förlägen; — jag talar teoretiskt. Jag har ingen erfarenhet i att undervisa. — De erfarne äro ieke alltid tänkare, sade mr Gautier artigt. Då jag knappast visste hvad jag skulle svara, förblef jag tyst. Straxt derpå fortsatte han: Ä — Ni gillar icke bemödandet att popularisera musik i Frankrike och England? — Det var icke min mening. Jag tror, att smaken för musik icke kan blifva för vidsträckt utspridd. Jag talar endast emot det allmänna lärandet deraf. — Utan trifvel, sade mr Charles, — finnas många, för hvilka kunskapen är till föga nytta i en verldslig synpunkt; likväl har nöjet också sitt gagn. — Sannt; men enligt nuvarande system påtvingas detta studium många, för hvilka det icke alls är något nöje; säg snarare tidsförlust och en plåga. Som ett yrke för fruntimmer som arbeta, och som en vederqvickelse för fruntimmer, hvilka äro nog rika att fördrifva sin tid i sysslolöshet och nöjen, anser jag musik vara ovärderlig; men jag beklagar de fruktlösa timmar, som användas derpå af dem, hvilka hvarken behöfva den som ett vapen, eller älska den som en njutning. — Då, mademoiselle, sade Marguerite surmulet, — förmodar jag, att ni aldrig skulle tillåtit mig lära den, för en saks skull. — Hur kan jag säga det, förrän jag vet om du tycker om musik?