strängt. Han hade lagt armarne i kors öfver bröstet och stod och såg ned på henne med ett utseende af upphöjdt misshag, liksom en stolt fader skulle se ned på ett egensinnigt barn. Marguerite var på väg att gifva ett vredgadt svar; men hon mötte denna blick och tystnade. — Jag — jag vet icke, stammade hon och vände sig hastigt bort. Han kastade en kall blick efter henne, tog sedan en bok, satte sig på närmaste stol och började läsa. Noterna på pianot voro af den mest olikartade beskaffenhet. Crivellis öfningar för sopran eller tenor — Lablaches dito — Panoskas dito — sångsystemer, drillöfningar och svårigheter utan ända — volymer af italiensk musik, med titel ,, Primo tenore La Somnambula, ,,Primo tenore Lucia di Lammermoor, ,Primo tenore La Favorita och flera andra. I marginalerna på dem alla voro anmärkningar, skrifna med en darrande och fin stil, i allmänhet af följande lydelse: ,,här öfverväldigas Alberto af rörelse eller ,,med passionerad värdighet etc. etc. Sedan jag genomögnat dessa något nyfiket, vände jag mig till ett litet fönsterbord och fann en samling af helt olika slag. Här voro polkor, valser, lätta salongstycken och små franska sånger, kopierade i en osäker, barnslig stil och undertecknade med Marguerites initialer. Då hon slutat sitt korta samtal med mr Charles, kom hon bort till mig och började prata med tvungen glädtighet. — I sanning -— i sanning, mademoiselle, utropade hon, fösökande dölja sidan med båda sina händer, — ni får icke se på mina skrifna noter. Jag skäms derför —