Hand och handske.) Amelia B. Edwards, Författarinna till ,,Barbaras History etc. (Öfversättning från engelskan af 8. N—n.) VII Kap. Marguerite. Solskenet strömmade in, då jag spratt upp ur min första sömn. Besynnerliga Ijud susade för mina öron, och jag kunde icke erinra mig hvar jag var. Sedan föllo mina ögon på åtskilliga af mina egna tillhörigheter, och de sista fyra dagarnes erfarenhet återkom i mitt minne. Men jag hörde ännu de ljud, som väckte mig, och, i det jag satte mig upp för att . lyssna, gnuggade jag mina ögon och unrade, om jag icke ännu drömde. Någon öfvade sig i sång i rummet inunder. Det var ingenting märkvärdigt deri. Men sångaren hade den märkvärdigaste röst i verlden. Det var icke ett fruntimmers — derom kände jag mig öfvertygad. Det lät snarare som en mycket klanglös, sprucken och darrande tenor — en tenor, som kanske en gång varit klar och böjlig, men nu icke hade qvar ett spår af harmoni, utan var i högsta grad plågsam för hörselorganerna. Drilar, löpningar, svåra passager och preludier af alla slag efterträdde hvarandra. Det var