Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1869, sida 2

desertera hoptals till det nya liberala parti, som samlat sig kring tierspartiets sana. Den 7 dennes hade 110 medlemmar undertecknat Buffets interpellation, hvaribland af högern: prinsen af Beauvais, hertigen at Mouchy, markis de Nesle, baronerna Mackau och dYyoire, m. fl. I ett privat möte at venstern den 6 dennes, i hvilket äfven Thiers deltog, skildrade denne på sitt vanliga ironiska sätt den fullständiga upplösning, som råder i majoritetens leder, och den ifver, hvarmed regeringens förra vänner skynda sig att underteckna Buffets interpellation. Äfven de republikanskt sinnade tidningarne tillkännagifva sitt bifall med Buffets och bans vänners energiska åtgärder. ,Siecle skrifver: , Venstra centern visar en högst ovanlig kraft och bestämdhet; vi anse oss skyldiga uttrycka, att detta i hög grad öfverträffat våra förväntningar. Statsministern Rouhers kontramina, hvartill han ville använda Du Mirals interpellation, synes hafva fullständigt misslyckats. Vi fästa uppmärksamheten på, huru allvarsamma och betydelsefulla de reformer äro, som interpellationens undertecknare fordra. Det gäller ingenting mindre än en grundlig förändring i våra offentliga institutioners verksamhet. Bildandet af en ansvarig minister skulle fullständigt förändra regeringsmaskineriets tyngdpunkt. Icke kejsarens, utan lagstiftande församlingens vilja skulle för framtiden blifva politikens ledande makt. Temps (likaledes demokratisk) säger: ,, Vi veta icke, huru tierspartiets fälttåg skall sluta; men man måste medgifva, att det hittills blifvit fördt med mod och klokhet. ,,Libertå yttrar: ,Tiden skyndar, stunden är högtidlig. I hela landet höres blott en röst, som gör sig till eko af det imponerande uttalandet af det liberala författningspartiet, hvars uttryck äro lika bestämda som moderata och motsvarande Frankrikes önskningar. — — — — Det förut så föraktade och hånade tierspartiet håller i dag nyckeln till situationen i sina händer, alla blickar, alla nationens förhoppningar äro riktade på detsamma. ,,Presse skildrar partiernas gruppning på följande sätt: ,,En iakttagelse, som alla gjort, är förändringen i församlingens karakter. Majoriteten har icke längre den säkra hållning, som berodde på medvetandet om dess makt. — — — — Det är icke längre en samlad skara; centern är oftast tyst, endast ,Arkadierna tala och äro i rörelse, men deras röster äro icke mera så tvärsäkra som förr. Det är också en märklig egenhet med dem, de äro mera utmanande, men mindre djerfva; de äro modiga kämpar, men icke längre något starkt parti. Hvad angår de moderata, hvilka förr vid det minsta anfall af venstern kastade sig i ,de officiellas armar eller förskräckta sökte skydd under ministeriel gegid, så betrakta de nu med lugna blickar den storm, som icke hotar dem, och de förstå, att de — starka nog att försvara sig sjelfva — mera hotas af stormarne från högern än af åskvädret från venstern. Denna hållning bebådar oförutsedda tilldragelsr. — — — — När allt kommer omkring, är kammaren delad i tre bestämda partier: venstern, som mycket energiskt uppträder som åklagare; högern, som tappert försvarar de anklagade, och tierspartiet, i hvilket man finner de s. k. dynastiska sjelfständiga, hvilka bilda ett slags domstol och döma förhandlingarne. Om regeringens eventuella beslut har under de sednaste dagarne naturligtvis varit de mest olika rykten i omlopp. ,Indep. Belge för den 7 d:s skrifver: ,,I ett ministerråd, som den 6 dennes hölls i St. Cloud, beslöts att göra följande eftergifter: 1. lagstiftande församlingen väljer sjelf sina vice presidenter; 2. öfver budgeten röstas artickelvis, och icke som förr kapitelvis; 3. upphäfvandet at statsrådets inblandning i de af församlingen antagna ändringsförslagen; 4. åtskilliga lättnader i interpellationsrätten, specielt den, att tre af nio afdelningars tillåtelse är nog för att få en interpellation framställd. Enligt ett af oss meddeladt telegram har Rouher Thorsdags uti lagstiftande församlingen förklarat, det regeringen är beredd att förhandla om alla offentliga angelägenheter, således äfven att besvara tierspartiets interpellation. Hvad deremot den af Jules Favre antydda ministerkrisen angår, så svarade Rouher undvikande, i det han framhöll, det striden för ögonblicket icke gällde ,enskilda personers intressen, utan , hela samhällatae framtid iu p,1 OAA dala da