Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1869, sida 2

anda, som tager sin näring från vinsaten, passar denna lag helst visst icke. Vi eftersträfva icke bifall, vi eftersträfva icke popularitet — vår bästa lön är lyckliga resultater. Vi veta ganska väl, att lagen om justitisereformen icke behagar alla; komitats-oligarkien blir specielt icke tillfredsställd. Men jag vet, att den skall tillfredsställa folket; ty folket föredrager en ordnad lagskipning framför ett par flaskor vin, som erhöllos vid domarevalen; alla andra välsignelser vid det hittills varande systemet kommo endast komitaterna till godo. (Häftig rörelse bland venstern.) Jag finner det lätt förklarligt, om herrarne af oppositionen finna sig obehagligt berörda; de ha förlorat mycket genom den nu afslutade striden, framför allt fanan för iderna från 1848, hvilken de ansågo sig vara de enda innehafvarne utaf. (Motsägelser från venstern.) Hvad är då vensterns enda politik? leke annat än att rubba den parlamentariska regeringen, det system, som blef infördt år 1848. Jag skall bevisa detta. Ministern uppläste derefter ett tal af Paul Nyary; infördt i ett nummer af , Közlöni för år 1848. Innehållet af talet var i korthet följande: Man skulle framgå med skoningslös stränghet: ty så länge komitaterna tillåta sig att ringakta den parlamentariska ministerens befallningar, så länge vore reaktionen ej besegrad. Justitieministern fortfor: ,Nu är debatten uttömd, låt det komma till omröstning. Vi hafva intelligensen med oss, I — sammanrafsade petioner; vi hafva framtiden för oss, I — det förflutna. Jag åser med förtröstan afgörandet; ty t. o. m. vårt nederlag skulle vara att föredraga framför Eder seger. Ministerns ord besvarades af högern med långvariga, stormande eljen-rop. Bukovich ville taga ordet för att afvisa de mot venstern riktade anfallen, men ordet blef honom törvägradt, emedan förhandlingarne voro afslutade, och då han begärde ordet för ,,en personlig anmärkning, afslog presidenten detta, , emedan hans namn icke under debatten blifvit nämndt; (Mycket oväsen i salen. Flera medlemmar af oppositionen framrusa till presidentens plats för att begära ordet, i det de söka att blifva antecknade hos sekreterarne. Bukovich sätter sig, men utan att afstå från ordet; ock flera medlemmar af venstern ropa: Vi lemna huset!). Czernatony: , Nej, det vilja vi dock icke! (Ledarne Tisza och Ghiczy söka förmå presidenten till en för dem bewäners uppsattning af husets arbetsordning, och oväsendet når sin höjd, då Buchorich hvarken kan så ordet eller vill afstå derifrån.) Presidenten slutar mötet kl. half 4 under det starkaste oväsen. Samma afton höll Deak-partiet en konferens, i hvilken Deak föreslog att gifva 8 3, der det bestämmes, att domarne utnämnas af konungen under ministeriell kontrasignatur, det tillägget, att statsdomstolen först skulle yttra sig öfver ansökningarne till domareembeten. Derefter blef Deaks förslag att i nästa möte låta Bukovich, med presidentens samtycke, få ordet för ,,en personlig anmärkning enhälligt antaget. Af ett telegram har man emellertid erfarit, att justitiereformen har med 203 röster mot 156 blitvit antagen.