Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1869, sida 1

d I håll och kanter. Det är således den lffir rsgaste tiden på hela året; på förmiddager agöras allvarliga affärer, och hvarje ester, I middag hålla våra grossörer gästabud eller 3 föppen taffel på sina landställen. Skogsrsegarne medföra nemligen alltid sina hu-Istrur och döttrar, hvilka komma till stasden dels för att roa sig, men dels äfven r för att göra inköp till sina hushåll för den 2 långa vintern. Det klagas öfver, att na1 I tionaldrägterna alltmer och mer gå ur modet och att bönderna antaga stadsdrägt; I dock ser man ännt Åtskilliga nationalI drägter på gatorna, och de unga bondflicÅkorna äro alltid igenkänliga på deras snöt hvita hufvudkläden, hvilka dock äfven nu tlofta utbytas mot sådana af kulört siden. De såkallade soffabönderna eller vargskinnspelsarne, d. v. s. politiserande och dryga storkaxar, bygdernas rikaste män och medlemmar af ,,Formandskabet, äro ofta outhärdliga i sitt uppträdande, men många saf dem äro stora, bastanta karlar med en starkt utpreglad oafhängighetskänsla, innerligt öfvertygade om Norges förträfflighet, hatare af skandinavism och amalganism, för att begagna ett modernt uttryck; och det tjenar till intet att förneka det: sdet är de, som egentligen bilda, eller inom skort komma att bilda, majoriteten vid Åstorthinget, när bondepartiet blifvit tillfullo bekant med sin politiska makt. Den, som ville studera fysionominer, lifvet och folkkarakteren, kunde finna tillfälle dertill si dessa dagar. I skaror vandrar detta landtfolk långsamt genom gatorna, stöter på andra skaror, som ha nyheter om trälastmarknaden att berätta, och ses ofta hela timmar å rad stå pratande i gathörnena eller utanför hotellerna. S:t Hansnöjena äro på aftonen koncentrerade på Klingenberg, der det skickliga skådespelaresällskapet från Köpenhamns Folketheater uppträder, omvexlande med skridskokonungen samt hans drottning och hans väny likasom ock på Ladegaardsöens sommartivoli Frederiksberg, der engelska akrobater och qvartetten från Languedoc en tid bortåt uppträdt. På dessa ställen samlas trälastbönderna om aftonen efter middagen hos grossörerna. Timmerhandeln drifves här i staden med förskott till bönderne på det timmer, sont skall huggas nästa vinter och nästa vår flottas ned till insjön Öieren, der det sågas och derefter hitföres 2 mil på jernväg. Denna handel fordrar derför stora kontanta medel för att vara lönande. Man hör talas om förskott på 5,000—10,000— 20,900, ja ända till 30,000 specier för enskilda skogsegare. Det följer då af sig sjelft, att dessa ej hålla på sina pengar, utan köpa hvad de tycka om till sina hus, till sina hustrur och döttrar; så omsättas icke få af Pleyels och Erards fortepianos på denna tid till bönder, oclr stadens detaljbandlare göra goda affärer. Man kan göra sig en id om trälasthandelns betydlighet, då man erfar, att i år 320,000 tolfter sågtimmer gå genom Glommen, hvilket i förening med trälasten från trakterna kring Mjösen helt säkert nu årligen blir 350-å 400,000 tolfter, som altså på denna tid utbjudas till salu. Det är ganska intressant att följa bönderna på deras vandringar omkring i staden i dessa dagar. Oaktadt många af dem ha fasta kunder, tillochmed så, att både köpare och säljare gått i arf från far till son, roa de sig dock med att hvarje förmiddag vandra omkring från kontor till kontor och prata om utsigterna för handeln. Bönderna äro emellertid sega och hålla oändliga konferenser innan de bestämma sig för att sälja; på så sätt förgår minst en vecka, innan den ringaste handel kommer till stånd, men plötsligt får man höra, att en af de förmögnare skogsegarne afslutat en större timmerhandel till ett visst pris, och straxt följa alla de andra efter, så att hela den betydliga omsättningen gerna försiggår under loppet af ett par dagar, hvarefter bönderna försvinna från staden med lika mycken brådska, som de kommit dit. De bästa notiserna om trälastmarknaden denna gång — hvari jag har högst obetydlig insigt — finner man i en af våra småtidningar, som svårligen kommer utom Norges gränser, och då jag torde kunna antaga, att Handelstidningens läsare till en stor del kunna ha intresse deraf, tillåter jag mig att här citera dessa notiser: En stor Mzengde Skoveiere havde indfundet sig till dette Marked, men Afssetningen og Priserne svarede vistnok ikke til de Forventninger, som de, med torrige Aars store Efterspörgsel og höie Priser for Öie, havde troet at kunne gjöre sig. Mange reiste saaledes hjem uden at ville selge til de nedsatte Tömmerpriser, men Omssetningerne var dog, iszer i den sidste Tid at Markedet, temmelig betydelige. Priserne for de större Dimensioner holdt sig antagelig omtrent paa samme Standpunkt som forrige Aar. Af denne Sort Last solgtes der vel imidlertid ikke noget sterdeles Betydåligt, da den vesentligt kun uthydes af de megtigere Skoveiere, som har Raad til at vente, naar de ikke faar, hvad de forlanger. De fleste Omssetninger gjordes i de mindre Tömmerdimensioner, og i disse maatte Salgerne taale temmelig betydelige Afslag. De for Battenstömmer betalte Priser vere saaledes efter Partiernes Störrelse, tidligere eller senere Udkomme etc., fra 36 Skill. lige indtil 1 Spd. pr. Tylvt lavere end forige Aar. Den vesentligste Grund til, at Omssetningen iaar var saa meget ringere end ifjor, ligger i den Omstendighed, at Markedet saagodtsom er overfyldt, samt deri, at Udsigterne for vore Exportörer, paa Grund af de for Tiden i Udlandet herskende usikre Forhold, er mindre gode. Det maa ogsaa bemerkes, att der nu kjöbes ett langt större Kvantum Tömmer end tidlige undenfor den almindelige St. Hanstermin. Desuden ere Skovene efter de senere