Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1869, sida 2

enligt hvad vi förut meddelat, staden Lille. Nya val äro fördenskull utskrifna, och de afgångne stadsfullmäktige hafva till befolkningen utfärdat följande upprop: , Medborgare! Innan I skriden till omröstning, torde några ord till förklaring vara på sin plats. De förestående valen äro inga vanliga. Det gäller eder och vår värdighet. Såsom ombud för edra åsigter hade vi för de högre myndigheterna velat tillkännagifva den fredliga, lagliga, men bestämda önskan, att Lille återfår sin sjelfstyrelse, och att man icke på orättfärdigt vis styckar dess innevånares röster och förlamar dem genom aflägsna befolkningars vota. Man har qväft denna vår tilltänkta åtgärd, utan att ens en diskussion blifvit möjlig. Medborgare! Er tillkommer det att förnya denna strandade demonstration och föra den till seger. Hafva vi varit trogna tolkar af edra tänkesätt, så rösten på oss! Hafven I tvertom beslutat att ödmjukt erkänna eder stolta stads moraliska förfall, så böjen då hufvudet för prefektens myndighet och rösten på hans kandidater. (Här följa underskrifterna.) STORBRITTANIEN. Bland gamla engelska institutioner finnes en som kallar sig , Trinity-Ilouse och har till uppgift att sörja för fyrars och sjömärkens vidmakthållande. , Mästare i Trinity-House, d. v. s. heders-president för inrättningen, är hertigen af Edinburg. Denna vpördnadsvärda myndighets medlemmar hafva i dessa dagar varit samlade till en bättre middag, vid hvilken prinsen at Wales, i sin sjöfarande broders frånvaro, fungerade som , mästare, och vid hvilken flera ministrar i egenskap af äldre bröder voro närvarande. Bland de många tal, som höllos vid bordet, var ett af finansministern Robert Lowe det märkligaste. Det afhandlade irländska kyrkobillen, som ban liknade vid en målning, utförd at Gladstone och öfverlemnad till parlamentets kritik. Underhusets kritici hafva funnit målningen i det hela god. Öfverhusets deremot vilja upptäcka sel i komposition och färgläggning och bemöda sig att omskizzera den. ,,De neutrala färgerna försvinna och gifva plats för de mest skärande ljusoch skuggpartier. De klara konturerna utplånas, man flickar här och man öfversmetar der, och vi måste med korslagda armar tigande åse det. Dock: ju mörkare natten, desto närmare morgonen. Efter alla dessa omgestaltningar skall taflan återkomma i våra händer, vi skola gifva henne det sista penselstrecket, och vi äro icke utan det hopp, att de klara konturerna skola blifva återställda, suddet aflägsnadt och målninger fulländad, om icke i sin gamla form, så dock till allsidig konstkritisk tillfredsställelse. — Denna bildliga förklaring säger tydligt nog, huru regeringen och underhuset ämna upptaga öfverhusets ifver att medelst amendementer i det oändliga förändra kyrkobillens ursprungliga karakter. HOLLAND. En korrespondent från Amsterdam redogör för de verkningar, som tidningsstämpelskattens nyligen skedda afskaffande haft på holländska pressen. Dessa verkningar hafva genast gifvit sig tillkänna. Landets journalistik, som förut stått på en rätt låg ståndpunkt, har på en gång höjt sig i både materielt och intellektuelt hänseende. Landsortstidningarne, som nyligen voro mycket små och inskränkta till att utkomma ett par gänger i veckan, hafva ökat sitt format, och några af dem hafva blifvit dagliga. Tidningarne i Amsterdam, Rotterdam och Haag täfla nu med de större utländska. I spetsen för dem hafva trädt lärde och litteratörer af allmänt anseende och inflytelserika politiska män. De bästa intellektuella krafter stå nu till tidningspressens förfogande. Anmärkningsvärdt är, att rörelsen för stämpelskattens upphäfvande utgått icke mån tidningsredaktörer och förläggare, utan från den bildade klassen i allmänhet. Det var en hr v. Lee, som på en litterär kongress i Gent först bragte denna fråga på tal; derefter bildade sig i Rotterdam en komit, som gjorde till sin uteslutande uppgift att verka för stämpelskattens afskaffande, och denna komitå fick snart förgreningar öfver hela landet. Slutligen åtog sig liuansministern saken och förde den till en god utgång. AMERIKA. Årsdagen af Förenta Staternas sjelfständighetsförklaring inföll i år på en Söndag (d. 4 Juli), hvadan dess firande uppsköts till påföljande Måndag. Men då har också festen gått af stapeln med jubel och entusiasm öfver hela det vidsträckta landet. Dagens post. Ryktet vill veta, att den bebådade ministereförändringen i Frankrike skulle föra följande män af det liberala partiet till statsrådet: de Tahouet som utrikesminister, Segris justitie-, Buflets arbetsoch