Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1869, sida 2

MotgollUOH Aå MISSIOHSSAICEn DOnHGARgCEn EI. 32 1. — och bibelförklaring kl. 6 e. m. af Bengtsson. Bibelförklaring å Missionssalen Thorsdagen kl. half S e. m. af Bengtsson. AAO — UTRIKES. — TYSKLAND. Vid de tyska universiteten förekomma ännu alltid dueller, och i dessa dagar har i Leipzig en student-duell timat, som väckt allmänt uppseende för sin sorgliga utgång och det offer den kräft. Det var en nära anförvandt till den från danska ock preussisk-österrikiska krigen bekante generalen v. Gablenz, som denna gång fick: sätta lifvet till för ett lappris skull. I sällskap med tvenne andra studenter, en prins Beutheim och en grefve Beckers, hade der unge v. Gablenz inträdt på ett värdshus, Hotell Turce, der ett artal andra studenter, tillhörande en demokratisk förening, befurno sig. Gablenz kom oafsigtligt att vidröra en af dessa med sin armbåge; den armbågade förklarade sig förolämpad och fordrade en ursäkt. Gablenz skyndade sig att gifva den. Men det oaktadt rusade en student vid namn Grossmann upp från bordet och örfilade honom. Nu uppstod ett slagsmål, som slutade dermed, att Grossmann blef utmanad af prins Beutheim och grefve Beckers på sabel och af v. Gablenz på pistol. Han antog utmaningarne, och följande morgon stod pistolduellen i skogen vid Rosathal utanför Leipzig. Man sköt med refflade pistoler på femton stegs afstånd. Vid första salfvan blef Grossmann sårad i foten. Sekundanterna sökte nu försona motståndarne, och v. Gablenz förklarade sig nöjd, om Grossmann ville , återkalla örfilarne. Men denne vägrade, och striden upptogs på nytt med den påföljd, att v. Gablenz, skjuten genom hufvudet, föll medvetslös till jorden. Hans sekundanter, Beutheim och Beckers, förskaffade honom genast till stadssjukhuset, der han sedermera aflidit i sina föräldrars armar. Grossmann, som är bördig från Wiesbaden, begaf sig genast efter duellen på flykten. I Berlin pågår en process mot en sekundlöjtnant v. Zastrow, anklagad för ett af de rysligaste och onaturligaste brott, som någonsin förekommit. FRANKRIKE. Det egendomliga tillståndet inom den politiska verlden alstrar dagligen rykten af den mest motsatta beskaflenhet. Ena dagen heter det, att kejsaren ämnar vädja till folket, för att låta detta genom allmän omröstning bestämma, huruvida ministeriel ansvarighet skall införas eller den personliga regeringen sortfara. Andra dagen påstås, att regeringen beslutat på lif och död bekämpa centerpartiets anspråk såsom författningsvidriga. Och nu förmäler ryktet ingenting mindre än att hela ministeren med Rouher i spetsen begärt och erhållit afsked och kommer att efterträdas af en ur centerpartiet vald ministöre. Har sinnesstämningen inom kammaren kunnat åstadkomma detta, redan innan den hunnit sluta granskningen af sina fullmagter och konstituera sig och således innan ännu någon af de stora frågorna kunnat bli föremål för diskussion, så måste man medgifva, att ministeransvarighet redan faktiskt finnes, fastän den icke fått en paragraf åt sig inrymd i författningen. Emellertid är rörelsen i sinnena stark både inom och utom kammaren. Äfven nationalgardet i Seinedepartementet låter nu höra af sig. Nationalgardisterna, missnöjda med den betydelselösa ställning, till hvilken kejserliga regeringen förstått att nedtrycka deras institution, underteckna nu en petition till senaten, i hvilken begäres, att nationalgardet, som nu endast är en paradtrupp, skall reorganiseras yu ill sina fordna grundvalar och användas nyttig tjenst. En af de första åtgärder Napoleon III efter sin statskupp vidtog var naturligtvis att göra borgarebeväpningen till ett tomt sken. Detta skedde genom dekretet af Januari 1852, i hvilket regeringen förbehöll sig rättigheten att 1) bestämma nationalgardets tjenstgöring, och 2) dess antal å hvarje ort: 3) att utnämna dess officerare. Sedan dess har denna beväpning, som gjort Frankrike så stora tjenster, fört endast ett skenlif, och bästa beviset härpå föreligger deri, att det ej blef kalladt till tjenstgöring under gatuthmulten efter valen i Paris. Petitionen har följande lydelse: .Nationalgardes-instituticnen, som härleder sig från det ärorika året 1789, är grundad på den etora och enkla tanken att åt stadens börgare anförtro stadens säkerhet. De händelser, som tilldragit sig i Paris och slera departementets städer, bevisa huru illa nationalgardets nuvarande organisation motsvarar denna tanke. Ordningens upprätthällande är uteslutande anförtrodt åt polisagenter och armsatdelningar. Polisens inblandning har gifvit anledning till talrika besvär och har dessutom icke ådagalagt kraft nog att göra slut på det ändamålslösa tumult och de skamliga förstörelser, som under flera aftnar upprepades i olika delar af Daris. Armeens användande mot medborgare melfor stora olägenheter, väcker sorgliga minnen och kan föra till verkliga katastrofer. Hvarför har nationalgardet icke blifvit sammanklladt? Vi begära, att detsamma framdeles må tå uppfylla den nyttiga och ärcrika pligt, som ållgaer det och 203 det förr har uppfyllt. Nationalgardet alena kati upprättbåla stadens lugn, utan att blifva verktyg för terrorismen: Let skall förstå att träffa förstörarne, utan att förgripa sig på de lugna medborgarne. Nationalgarastefia i Paris kunna hädanester icke åtnöja sig med den rollen att figurera vid onyttiga revyer och bestrida paradtjenst. För att vara något måste nationalgardet omgestaltas i enlighet med sin förra organisation. Det måste sjelft utnämna sina offcerare, ty desses anseende grundas blott på det förtroende de ingifva, och valet allena är ett uttryck af detta förtroende. Det måste göra en nyttig tjenst och bidraga till stadens säkerhet och för detta ändamål bålla besatta alla eller en del af stadens vigtigare positioner, Vi begära fördenskuil upphäfvande af dekretet af Jen 11 Januari 1852 och reorganisation af nationalgardet på grund af den utat nåticaalförsamlingen den 13 Juni 1851 antagna lagenHi. 22 2. dfn 11U a