Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1869, sida 1

förflyttad till en af de lifligaste gator i London eller Paris. Åsynen af menniskor och deras sysselsättningar — ansigtena af barndom och ålderdom — sången af en kringvandrande ballad-sångare och genljuden af ungdomligt skratt på de tysta gatorna i skymningen, allt besvarade en åtrå i mitt hjerta — uppfostrade mig i sjelfva verket för umgänget med mina medmenniskor och banade vägen för den framtid, som danade sig för mina ögon allt tydligare med hvarjo ag. Jag beslöt att begifva mig ut i verlden och förtjena mitt uppehälle. Huru och hvarföre jag kom jtill detta beslut skall blott fordra några ord till förklaring, Min första omsorg, då jag kom till Brookfield, var att besöka mr Williams, advokaten, för att utröna mina affärers noggranna tillstånd och så nära som möjligt värdera min verkliga ställning. Denna, fann jag, vari sanning inskränkt. Det gamla huset och kojorna voro värderade till något mera än ett par hundra pund. De tjugo tunnlanden myräng voro knappast säljbara. Med allt, hade jag icke fem hundra pund i veriden. Detta var en sorglig utsigt; men, sedan första häpnaden var öfver, lärde jag mig att se den stadigt i ansigtet. Ett verksamt lif var, under alla omständigheter, välkommet, och jag hade knappast uppgjort min plan, förrän jag var otålig att verkställa den. D:r Bryant lade sig ifrigt deremot. — Förtjena ert uppehälle i sanning! sade han otåligt. — Hur kan ni förtjena ert uppehälle? Hur är ni utrustad mot verldens motgångar och förargelser?