Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1869, sida 2

Dagens post. Det heter nu, att högern inom Frankrikes lagstittande församling, efter en i tysthet träffad öfverenskommelse med regeringen, skall söka förekomma centern med en liberal interpellation, för att icke öfverlåta åt oppositionen äran att bafva genomfört en mer frisinnad politik. Vice talmannen, deputeraden Du Miral, och några andra majoritetsmedlemmar lära fördenskull förbereda en förfrågan, huruvida kejsaren vill utvidga lagstiftande församlingens myndighet och befästa dess anseende genom att bevilja den: 1) rätt att aflemna en svarsadress på throntalet; 2) utvidgad interpellationsrätt; 3) oinskränkt rätt att framlägga ändringsförslag till regeringens lagpropositioner; 4) rätt att sjelf välja talman och vice talmän. Det tillfogas, att regeringen är benägen att ingå på en del af dessa fordringar. Vensterns medlemmar hafva den 2 Juli hållit ett möte, på hvilket man bland annat beslöt interpellera regeringen rörande dess utrikespolitik. Partiet har för öfrigt beslutat iakttaga en afvaktande hållning, och detta är klokt, sålänge de öfriga partierna arbeta i dess egen riktning. Äfven centern har ånyo varit församlad, särskildt med anledning af högerns tillämnade interpellation, samt har beslutat förstärka sin interpellation med ytterligare några tordringar, som utgå på ministeransvarighetens återställande i en eller annan form. Centern lär redan ha samlat öfver 100 ledamöter under sin fana. Den är således viss om majoriteten, när den kan påräkna vensterns understöd. Härmed är den nyalagstiftande församlingens karakter gifven. Huru olik den förra! I lagstiftande församlingen har Jules Simon angripit äfven valet af en hr Soubeyron, hvars ställning som underdirektör i Credit Foncier af venstern anses oförenlig med det oberoende, som måste fordras af en deputerad. — Pröfningen af valfullmagterna fortgår och göres nu med vida större noggranhet än förr. Kejsaren och kejsarinnan af Österrike väntas till Mänchen. I Lyon var en del at garnisonen konsignerad i kasernerna, emedan man befarade arbetareoroligheter. Kejsar Napoleon lär ha gifvit de deputerade, som äro kammarherrar, det rådet att afstå från sina hofvärdigheter, för att få behålla sina deputeradeplatser utan strid. Jules Simons tal mot den officielle kandidaten Durands val har, skrifves det från Paris, gjort utomordentligt intryck inom och utom kammaren. De missbruk han afslöjade voro oerhörda. Bestickningen svar nästan den minsta förbrytelsen. Simon bevisade, att embetsmännen hade hotat befolkningen med att kejsaren skulle sdeportera den i massa till Cayenne (såssom det skedde år 1851), om den röstade på den radikale kandidaten Arago. EraIgan är nu hänskjuten till en kommission, mr or ne