Tidningen ,Fäderneslandets ansvaring, f. murarearbetaren, sattighjonet Dalhammar, har blifvit dömd till 2 ärs straffarbete och har blifvit genast häktad, i och för straffets undergående. Det är i verkligheten en upprörande historia, ehuru allmänheten, likasom ock pressen, tyckes taga saken kallt. Hvad pressen angår lärer väl den del deraf, som försvarar ansvaringssystemet, tycka att det betyder föga om en stackare som Dalhammar får lida ett sådant straff — ban hör till den kanonmat, som utan medlidande kan uppoffras; den öfriga delen af pressen åter tycker måhända, att det är nyttigt, att systemets konseqvenser få framträda. Allmänheten lärer väl ej heller hysa synnerliga sympatier för en man, som kan låta så sälja sig. För oss framstår dock saken annorlunda. Vi finna det vara något oerhördt, att i ett land med ordnade rättsliga förhållanden en man, vore han också än så ringa och vanlottad, skall kunna juridiskt ådömas straff, och dertill ett så hårdt straff, för en handling, hvarför han är bevisligen alldeles främmande. Vore det fråga om att