Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1869, sida 2

Semlå samt framträngande der till så hög breddil gradd som möjligt; segling utåt den siberiska kut sten; uppsökande af mammuthlager o. s. v. Seglade den 23 Maj från Bremerhaven. . 5. Andra tyska nordpolsexpeditionen, skrufsångfartyget Germania om 143 tons och segeltartyget Hansa om ungefär 200 tons, besättning 31 perssoner (inclusive sex vetenskapsmän: doktorerna Börgen, Bucbholz, Copeland, Laube, Bansch och öfverstelöjtnant Payer) under kapten Koldewey och kapten Hegemann, provianterad för 2 år och ämI nad till öfvervintring. Mål: Undersökning af den I arktiska centralregionen med Ostgrönland till balade den 15 Juni från Bremerhaven. FTrån Dorst ha ingått de första underrättelserna, hvilka meddela upplysningar som de första 22 månaderna af firden, från den 21 Februari till den 9 Maj. I ssex veckors tid har det varit alldeles ovansligt stormigt väder; redan under de första dagarne sjönk barometern på kort tid fulla 2 tum och förebådade en orkanartad storm, hvilken anställde många och stora härjningar på fartyget, afbröt mesanmasten, ryckte bort en af sluparne, kullslog rorhuset och förstörde derigenom en del af doktor Dorsts vetenskapliga instrumenter, och den 26 Februari öster om Färöarne stegrades den till en så förfärlig häftighet, att fartyget trots kaptenens och hela besättningens mest ansträngda bemödande viljelöst dref mot den farliga klippfyllda norska kusten vid halfön Stadtland (på 62 gr. N. Br.). Lyckligtvis saktade stormen något af på aftonen samma dag, så att det lyckades åter komma ut från land och sålunda undslippa en nästan säker undergång. . Äfven längre mot norr vid och i isen fortforo stormarne med sällsynt häftighet, till en del under hela Mars och ini April, så att de der samlade fartygen ledo många skador och tidtals sväfvade i stor fara. Ett norskt fartyg kom i brand och gick helt och hållet i qvaf, menniskor drefvos ut på skäl-isen och blefvo blott med stor möda räddade, och ännu vet man ej, om icke oaktadt alla ansträngningar menniskolif ändock gingo förlorade; ty detta år voro minst 80 fartyg, mest norska och skotska, med en besättning af minst 3,000 personer, på skäloch hvalfiskfångst, och de befunno sig ofta så tätt på ett inskränkt område, att man en dag, den 18 April, hade icke mindre än 49 fartyg på en gång i sigte (från skotska fartyget Arctic från Dundee, kapten Adam, från hvilket jag äfven erhållit underrättelser). Skälfångsten var för öfrigt i medeltal god, till en del mycket rik. Doktor Dorst såg den första isen på 70!32 N. Br., 3? V. L. från Greenwich, 23 tyska mil öster om Jan Mayen, och derifrån sträckte sig dess kant mot nordost. Den genomfors nu åt alla håll, hvarvid skälar eftersöktes, så att Bienenkorb redan den 25 April framträngde ända till 32 tyska mil vid Grönlands östra kust (732 14 N. Br., 122 25 V. L. från Greenwich); men då inga skälar anträffades, gick fartyget emellertid åter ut från land, för att på en senare och lämpligare tid återvända dit för geografiska forskningar. Den 6 Maj befann det sig åter i närheten af kusten på 712 50 N. Br., 122 5 V. L. från Greenwich, och den 9 Maj på 749 50 N. Br., 122 V.L., således blott på 25 tyska mils atstånd derifrån. Vidare eller utförligare underrättelser skola, så vidt möjligt, meddelas i, Geographische Mittheilungen. Oaktadt den utomordentligt stormiga och ansträngande färden befann sig doktor Dorst väl och vid godt mod samt var äfven belåten med resultaterna af sina vetenskapliga arbeten och iakttagelser. Utom goda meteorologiska observationer hvarannan timme hade han utfört många speciela kartor öfver isförhållandena och några dussin norrskensteckningar jemte de dertill hörande observationerna; anstält noggranna undersökningar af hafvets fysiska beskaffenhet, alldeles specielt bestämt och antecknat tartygets kurs o. s. v. Doktor Dorst förtjenar allt erkännande för den betydliga uppoffring, som han, en oberoende, förmögen man gifver vetenskapen på en sådan resa, hvilken så tidigt på året och under hela månaders kryssning i isen med det ytterst smutsiga skälklubbningsyrket måste medföra obehag i särdeles hög grad för honom; ännu den 28 Mars noterades temperaturer af — 5,99 R., och det myckna vatten, som vid de så ofta återkommande stormarne spojade öfver däcket, frös genast vid sådana temperaturer och öfverdrog skeppets alla delar med ett tjockt islager, som utombords var väl en fot tjockt. När stormen isen stegrades till betänklig hästighet, hölls äfven proviant och annat i beredskap, vå det man i högsta nödfall, d. v. s. om artyget komme i fara att förgås, skulle unna rädda sig på isen; ,, men hittills ha sis, lösning af polarfrågan, gradmätning etc. Seg