Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1869, sida 2

Doktor Bryant. Jag kan icke säga hur länge jag väntade i portlidret. Jag vet icke vid hvad tid jag gjorde upptäckten af min fars död. Från midnatten till soluppgången höll jag ingen räkning på timmar. De äro alla hopblandade i mitt minne, och jag bibehåller blott ett ovisst intryck af dem. Det tycktes emellertid vara en ledsam mellantid, innan Janet återvände. Himlen var grå, och en hvit vågformig dimma förmörkade hela trakten. Ibland delade den sig likväl och smög sig på några ställen så nära marken, att man kunde se de höga och smala popplarne, som reste sig här och der, likt trädtoppar öfver en öfversvämmad slätt. Deraf kom sig att jag hörde de snabba hjulen långt innan något föremål var synligt genom dimman, och var beredd att se Janet, åtföljd af doktor Bryant, några minuter före deras ankomst till trädgårdsporten. Då de kommo uppför gångstigen, steg jag upp och gick fram för att möta dem. Janet studsade förskräckt tillbaka. — Hvad fattas er, Gartha? sade hon brådskande. — Hvarföre har ni lemnat hanam?