Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1869, sida 2

verkän Så ,Bagneus som mojngt 101 vetenskapen. vöteborg den I Juli, Den donation, som kommit Göteborgs stad till del genom aflidne grosshandl. Sven Renströms testamente, är väl den största som tillfallit någon vare sig kommun eller institution i vårt land alltifrån Margareta Hvitfelts dagar. Den erhåller ett serskilt värde genom det lyckligt funna sätt, hvarpå dispositionen af den storartade gåfvan blifvit förordnad. Först och främst har dispositionsrätten icke blifvit bunden vid vissa speciella ändamål, något som ofta vållat stora olägenheter med testamentariska gåfvor, af hvilka många blifvit sålunda alldeles ofruktbara. Tiden förändrar de sociala förhållandena, och det som i dag är ett nyttigt ändamål, kan i morgon hafva upphört att såsom sådant existera, hvaremot nya ändamål framträda, hvilkas befrämjande skulle vara för den allmänna välfärden af synnerlig vigt. Hr Renström har lemnat det öppet åt Göteborgs representation att i detta fall se hvarje tids kraf till godo. Den fördelning af den stora fonden, som föreligger, synes också vara serdeles lycklig, då en tredjedel, eller en half million, blifvit gjord genast disponibel, under det en million skall utgöra den stående fonden, hvars arkastning bör samlas till dess den uppgår till så betydligt belopp, att på en gång någonting stort kan dermed uträttas. Hade hela fonden gjorts genast disponibel, så hade det kunnat inträffa, att man velat använda densamma, i sin helhet eller till största delen, till något vigtigt ändamål för dagen, t. ex. en vattenledning, hvarigenom det skänkta beloppet i sjelfva verket fördelats på den närvarande tidens egendomsegare, till förhöjning i egendomsvärdena, hvilket, huru nyttigt ändamålet än varit, icke vore rättvist eller behörigt. Hade åter hela beloppet ställts ytterligare på framtiden, så hade flera angelägna syften i det närvarande måst lemnas å sido, syften, hvilkas utförande likväl kunna innebära äfven en materiell atkastning. Så hade också tillfredsställelsen af den stora gåfvan blifvit mindre. Proportionen af fördelningen synes också vara serdeles lämplig, och hoppas vi, att man icke skall vilja rubba densamma, genom att gömma och bilda till nya fonder det nu disponibla, hvilket ej lärer vara öfverensstämmande med testators afsigt. Det är alltså en half million rdr, som stadsfullmäktige snart nog ega att anslå till för staden nyttiga ändamål, och fråga uppstår då, hvilka de ändamål äro, som kunna i första rummet göra anspråk på större eller mindre bidrag. Det synes oss, att man, för besvarande af denna fråga, bör först uppställa några synpunkter eller grundsatser för sitt handlingssätt. Så lärer man lätt blifva enig derom, att medlen icke böra användas till sådana utgifter, hvilka det åligger staden, juridiskt och moraliskt, att bestrida på sin ordinarie budget. Dit höra kajoch gatuanläggningar, den offentliga fattigvården och sjukvården, den legala folkundervisningen, m. m. Att minska stadens innevånares kommunalutskylder för dessa allmänna ändamål lärer väl icke varit mevingen med testators förordnande, utan lärer väl detta afse åtgärder, som ligga derutöfver. I så fall fördela sig ändamålen i tvenne grupper: de som tillhöra kommunens högre och allmännare kultur, och de som tillhöra välgörenheten, för såvidt denna afser, att lägga en bättre grund för de obemedlade samhällselementernas välbeflunande. I sednare fallet framträder frågan om arbetarebostäder, för hvilka förberedande åtgärder blifvit gjorda, hvilka dock synas hafva hvilat, af brist på tillräckliga medel. Men de anslag, som härtill lemnas, kunna och böra ej betraktas såsom gåfvor. Arbetarebostäderna böra så anordnas, att de lemna en afkastning, som åtminstone motsvarar en lägre ränta på pyggnadskapitalet. Denna regel bör naurligtvis också gälla om de byggnader, som arbetaren erhåller tillfälle att småningom eller på en gång inköpa. Följes m annan regel: gör man hyrorna ligrel.