Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1869, sida 1

ni inte, att vi åter borde tala med honon om doktorn? Han börde henne. — Doktorn! upprepade han häftigt. — Jag hatar honom. Han skall aldrig kom. ma öfver min tröskel. Först vill jag dö — Kanske skall ni dö först, Martir Wylde, sade Janet högtidligt. Han blef något blekare än förut, men gaf intet svar. Den gamla tjenarinnan begagnade sig af sin fördel. — Ni hatar den skickligaste. man och den bäste kristne i hela församlingen. Ni är inte sjelf mera hatad, än m:r Bryant är älskad, och det vill säga mycket. Af. ven nu måste ni ha hans bjelp, om ni vill se en sommar till. En kort tystnad uppstod, hvarunder min far oroligt kastade sig af och an. Slutligen talade han. — Tror ni att det är någon fara? sade ban med en ton, som han försökte göra likgiltig. — Fara! Eh, ni skulle ha skickat efter honom för en vecka sedan, svarade Janet vresigt. Jag gick bort till sängen och tog min vanliga plats i ländstolen— Janet har rätt, sir, sade jag mycket mildt. — Samtyck innan det är för sent. Han såg upp, med ett spöklikt uttryck i sitt ansigte, och vände sig sedan ifrån mig. Ez För sent! upprepade han. — Är jag då verkligen så illa sjuk? — Mycket illa, sir, svarade jag. — Hvem skall betala honom? Hvar skola penningarne komma ifrån? Jag har icke ett öre, icke ett öre!