Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1869, sida 2

båda sköna följeslagerskor, då blottade äfven han sitt silsvergråx hufvud samt nickade vänligt åt alla sidor. Med obetäckt hufvud gick han öfver den lilla kyrkogården. Först tätt framför kyrkodörren stannade han några ögonblick, ty han varseblef framför sig det festligt wyckade altaret. . — Heh, ett par galanta karlar, IIerzbusch och Deus, sade han med halfhög och af rörelse darrande stämma, och derefter gick han vördnadsfullt fram mot altaret. Sakta hviskande följde hela sällskapet efter honom. Gäster och landtfolk, alla, alla; musikanterna trängde sig äfven in, samt äfven Reiber, hvilken grät af rörelse. Hvar och en fann en liten plats i den lilla kyrkan, ofta just ej beqväm, men dock god nog för att kunna bevista den heliga akten från början till slut. Magister Deus stängde slutligen de båda dubbeldörrarne, sedan han dessförinnan knutit näfven åt den utanför samlade pojkhopen och under hotelse af fruktansvärdt straff anbefallt dem att hålla sig stilla. Hans hotelse förblef ej utan verkan; hit och dit skingrades barnskaran för att åter samlas efter gudstjenstens slut. Några pojkar och flickor utsträckte sig beqvämt i det mjuka gräset mellan grafvarne, der solen sken helt varm. Klockan hade tystnat. Musikanterna hade fattat sina instrumenter och ackompagnerade högtidligt en af de i kyrkan församlade afsjungen psalm. Dämpad ljöd den heliga musiken utanför kyrkan. Barnen, som hitintills hade samtalat hviskande, tystnade nu; här och