Åsom uti hänne verkade; Härpå blefvo dörrarne af henne igenläste och nycklarne förvarade, och hon ssvor grufveligen, att Magistraten skulle massacreras, ifall något rördes. Sedan uppläts dörren, och Mariana Wetterman försökte medelst skuffande, fösa ordförande först, och sedan de öfriga på dören och utur huset. Hvad hennes män, Auscultanten Ullauist vidkom, vegärte hon, at magistraten skullejfasttaga den Caalljen, tjufven och bedragaren, samt föra honom uti helfvetet. agistraten kunde således denna gången icke allenast intet uträtta, utan måste äfven af dema person upbära de nedrigaste skäls-ord, såsom Skälmar, Canaljer, Tjufvar och Höfvare, hvilka skäls-ord jämte grufveligaste edet, at hennes hjärte-blod til husets försvar skulle springa, continuerade så länge Magistraten i huset kunde uthärda. Hagistraten, som har sig detta fruntimrets seder, tänkesätt och courage bekant, kan således icke allenast den anbefalte executionen intet fullgöra, utan är dessutan enligt denna personens hotelser, osäkre om lif och egendom, hvarföre Magistraten, i hopp om kraftigaste beskydd, funnit nödigt, äfven hos Eder Kongl. Maj:t allerunderdånigste berättelse därom afgifva Framhärdar i underdånigste trobet til dödsstunden. Stormägtigste Allernådigste Konung Eder Kongl. Maj:ts allerunderdånigste och tropligtigste undersåtare På Magistratens vägnar efter förordnande S. A. NYBERG. P. M. Lidborg. Jöns Holmån. Abrah. Ekman. Jacob Axelson. Stads-Fiscal. Såsom Stads-Betjenter närvarande Nils Ljungquist. Lars Jonsson. Kongl. Maj:t hänvisade det fast otroliga målet till Justitie-kansleren, som gaf ny befallning om utmätningens verkställande samt uppdrog åt Advokat-siskalen Morath, att åtala den tappra Magistraten i Sköfde, och detta med rätta. Handlingarna äro tryckta i Stockholm hos Salvius 1768, på ett ark i qvart. (Ur Svensk Bokh.-Tidn.) Hafvets djupvattenfauna. På Kristiania Videnskabs selskabs allmänna sammankomst den 3 Moj holl prof. Sars ett föredrag, hvari han framstälde resultatet af de forskningar, som han och hans son, hr O. Sars, under årets lopp anstält angående hafvets djupvattenfauna. Han kunde nu till de sistlidet år funna 427 nya arterna lägga ett antal af 50 arter, som de hade funnit i år på ett djup af 200—300 tamnar och derunder, således inemot 500 lefvande djurarter på bafsdjup, der man för få år sedan till och med ansåg för omöjligt, att lif kunde existera. Prof. beråttade, att han ställt sig i förbindelse med de engelska vetenskapsmän, som förestodo de vid Englands kuster företagna djupvattensundersökningarne, samt med amerikanska vetenskapsmän, som sysselsätta sig med dylika forskningar. Genom dessa förenade bemödanden hade redan intressanta resultater vunnits, och ännu flera kunde man hoppas vinna. Såsom en i hög grad vigtig punkt nämnde professorn, att man i hafvet på ett djup af 300 famnar hade funnit lefvande individer af djurarter, som eljest blott förekomma i fossilt tillstånd i den sekundära jordperiodens lager. Man hade således i dessa ännu lefvande djupvattensdjur omedelbara afkomlingar af djurarter från sekundärperioden, hvilken prof. ansåg vara skild från vår tid genom ända till millioner år. Hr Sars bifogade härtill några anmärkningar och fäste uppmärksamheten på, att man i nämnda faktum särskildt måste se ett bevis på jordens småningom skeende utveckling, oafbrutet fortsatt genom tiderna utan våldsamma, allt lif tillintetgörande revolutioner, hvarjemte han yttrade sig gynsamt om Darvins teori, hvilken han förut icke kunnat skänka ovilkorligt bifall. Till slut öttalade professorn en förmodan om sjöstjernornas utvecklingsprocess, att nemligen en sjöstjerna bestode af lika många särskilda individer, som stjernan har strålar. Angående denna sista punkt uppstod en diskussion mellan prof. Sars samt professorerna C. Boeck och Esmark, hvilka båda ten framstälde några inkast mot denna förmodan. Gräsligt. En författare i den ansedda ryska tidskriften ,,Russkij Westrick har afslöjat åtskilligt af den så mycket omtalade skoptsersektens hemligheter. Deribland förekommer äfven följande, som man nästan är böjd att tro vara en skoptserna pådiktad historia: Nattvarden hos skoptserna är tvennehanda: lammets lekamen och lammets blod. Den förra begås vid alla högtidliga tillfällen, den andra mycket sällan och utgör för skoptsen hans högsta lefnadsmål. Men hvad utgör då ,lammets lekamen och blod? Jo, köttet och blodet af ett formligen slagtadt barn, nyss framfödt af någon dertill invigd skoptserjungfru, i ,andligt äktenskap med någon af sektens dertill användbare män. Barnet — ,lilla kristus, som det kallas — lägges på ett fat och genomstinges i venstra sidan med ett silfverspjut, och så skynda, alla de närvarande att suga på såret — och detta är just ,,lammets blods nattvard-. Tid efter annan doppas barnet i hett vatten, för att det icke alltför hastigt måtte stelna och blodflödet sålunda hämmas. Sedan blodet är utsuget, lägges barnets kött i fint socker, deruti det får ligga så länge tills det helt och hållet torkar och kan pulveriseras. Uti pulverform ingår det sedan i enkom bakadt bröd, hvilket ätes såsom ,,lammets lekamens nattvard!! En fruktansvärd duellant. Den 6 Maj d. a. fanns på en gata i New-Orleans uppspikadt följande tillkännagifvande på engelska språket: BW Till de kubanske flyktingarne och de som sympatisera med dem! ,Undertecknad, spanior och född i Europa, men uppfostrad i Newyork, vill på ärans fält och på hvarje sätt som man kan önska det svara dem, som på meetings eller processioner genom staden ropat: ,Död åt Spanien! Död åt spaniorerne! Hvem helst som önskar antaga denna utmaning inbjudes att, vare sig personligen eller förmedelst sina vänner, anhängare eiler gynnare, adressera sig till undertecknad från kl. 6 på morgonen i hörnet af Congressoch Moreaugatorna, eller från kl. 2 på e. m. till nattetid å begrafningsbyrån vid Louisagatan, för att erhålla den upprättelse han kan önska, vid äfventyr att i annat fall gälla som en beewA A AFU3 —