Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1869, sida 2

hvilka icke mindre skola underlätta svaret på den till ditt hjerta ställda frågan. Du undrar kanske att jag, oaktadt min sinnesrörelse, är i stånd att så tydligt framställa mina tankar och äsigter för dig; du skall emellertid förstå det, då jag säger dig att jag, om än icke med bestämdbet förutsett, dock ansett vårt nuvarande samtal möjligt och således ej var oförberedd derpå. Ser du, min gode Fortis, Jag bar alltid hållit dig mycket kär, likaså kär som vår trogna Rosa; hvad är således naturligare än att jag beständigt observerade er, ja, nogare än ni kunde ana? Edra ord hade för mig en djupare betydelse än för er sjelfva; devoro den trogna spegeln af edra känslor; men det blef mig förunnadt att nästan dagligen se i denna spegel och att gissa, hvad som hitintills varit en hemlighet för er sjelfva. Någon svartsjuka å min sida må hafva bidragit till att göra mig så skarpsynt, anmärkte hon med ett ljuft leende, men straxt derefter återtog hon sitt förra allvar och fortfor: — Men låtom oss lemna detta, Fortis, och heldre tala om dig. Du påstår dig först här hafva fått en förklaring öfver din hemlängtan, och likväl voro dina sanna känslor redan tydligt nog utpräglade i hvart och ett af dina bref. — Skulle jag i mina bref ha gifvit någon af er företrädet? frågade Fortis nästan förskräckt. Gabriele log åter.