Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1869, sida 2

, u L j j satt tala öppet med hvarandra, ett miss förstånd är således icke möjligt. Du med ger sjelf att du ej varit fullkomligt på de klara rörande dina tankar; men vi qvin nor, som mindre upptagas af yttre förbäl landen och således kunna mera syssel ssätta oss med oss sjelfva, ernå tidigare sen bestämd åsigt i dylika fall. Och desss omständigheter bör du tillskrifva om jag soaktadt din vidsträcktare verldserfarenhet, nu talar till dig som en deltagande rådgifverska. Du hänvisar till de ord jag en gång yttrade at uppriktigaste hjerta, och af hvilka jag än i dag ej ångrar en enda stafyelse. — Jag skulle till och med upprepa dem med samma uppriktighet, om förhållandena ännu voro desamma som då; — missförstå mig emellertid icke, käre Fortis, ty jag hyser ännu och skall alltid bibehålla samma tillgifvenhet för dig. Om du hade återkommit fattig, namnlös och olycklig, om du hade framträdt inför mig samt väntat hjelp, tröst och själsfrid af mig allena, skulle jag hafva blifvit mina ord trogen och oaktadt alla hinder räckt dig min hand och sagt: Jag vill dela lifvets fröjd och bekymmer med dig, — afbryt mig inte, käre Fortis, nej, låt mig tala till punkt; hör först allt hvad jag känner mig manad att meddela dig, och se mig derefter öppet i ögonen samt meddela mig oförbehållsamt dina hemligaste tankar. Du har således kommit hem, visserligen ej oberörd af sorgen, men likväl som en nan, hvars djerfyaste förhoppningar hafva lifvit öfverträffade; du har återkommit, lrifven af en oemotståndlig längtan efter : semmet, och då du nu framträder inför nig, tror du dig ej annorlunda kunna till-I