UTRIKES. FRANKRIKE. Kejsarens skrifvelse till baron Mackau sifver en fransk korrespondent till, Timesanledning till följande betraktelser: ,, Många äro förvånade öfver, att kejsaren valt en sådan man som baron Mackau att mottaga hans yttranden om landets ställning och regeringens beslut. Det är emellertid sannolikt, att just Mackaus obetydlighet har törskaffat honom äran att blifva ett medium för kejsarens tankar. Enär brefvets indamål är att tillkännagitva, det inga förändringar skola ske — eller med andra ord: att Rouher fortfarande skall blitva statsminister — så kunde det icke lämpligen adresseras till någon af de många rådgifvare, som talat för hans afskedande. Ingen kan misstänka baron Mackau för att vilja sticka ut Rouher eller dela hans makt; att skrifva till Mackau var således ingenting annat än att vända sig till publiken genom ett språkrör. Det är för öfrigt märkligt, att kejsaren ännu aldrig skrifvit något offentligt aktstycke, utan att det varit uttydt på motsatt sätt och i verkligheten medgifvit en dubbel tolkning. Brefvet till Mackau gör intet undantag från denna regel, ty det finnes många, som tolka det i motsats till hvad det synes säga. Efter deras förmening har kejsaren genom sin förklaring, att , principiella eftergifter eller uppoffring) af personerskulle vara opassande och olämpliga, så länge det råder oordning och motstridighet, indirekt förpligtigat sig att företaga en eller annan grundlig systemoch personalförändring, så snart lugnet blifvit återstäldt. De officiösa tidningarne framhålla dessutom, att lagstiftande församlingen skall sammanträda den 28 dennes, samt att det skulle vara ett afvikande från den vanliga ordningen och ett missbruk af den personliga makten, om regeringen skulle företaga något, innan denna församling blifvit hörd. Men sammansättningen at den